Johanna Almark Mannila har under den senaste tiden aktivt tagit itu med sitt konstnärsskap. – Min uppgift just nu är att leda publiken in i musicerandet.

Almark Mannila: "Kom ner från piedestalen

johanna almark mannila. Hon är kritisk till solistdyrkan och vill sudda ut gränsen mellan artist och publik.
– För att inte ett enda korn ska falla mellan golvspringorna, säger kapellmästaren Johanna Almark Mannila.
16.12.2015 kl. 00:00

Det är ganska exakt två år sedan Johanna Almark Mannila med familj flyttade in i vaktmästarbostaden i ungdomsföreningshuset Logen i Gröndal, Esbo.

– Vi behövde någonstans att bo. Och fick en konsertsal på köpet, berättar Almark Mannila.

Flytten blev upptakten till en lång räcka konserter, nästan en varje månad, i ungdomslokalens lite nedgångna festsal.
Konsertserien fick namnet ”Logen – the living room”: det levande rummet.

– Jag kan inte säga att jag på förhand visste vart jag var på väg, men nu i efterhand upplever jag att det här varit min verkliga musikakademi. Jag har aktivt tagit reda på vilken slags musik det är jag vill finnas i, vilken musik jag känner så starkt för att jag måste dela den.

Logen ligger inbäddad i en frisk tallskog alldeles intill ringväg två i Esbo. Byggnaden är i tiderna antagligen dittransporterad från Österbotten och kan ursprungligen ha använts som just en loge.

– En loge är det utrymme invid ladugården där otröskad säd förvarades, det ställe där vetet och agnarna inte är åtskilda. Det är en oerhört vacker bild.

Kungstanken med konserterna har varit att sudda ut gränsen mellan artist och publik.

– Publiken har fått delta. Jag vill frångå stjärnkulten där solisten är upplyst och publiken sitter i mörker.

Inget korn faller emellan

Efter att ha läst Logens historik och sett hur viktig körsången varit för ungdomsföreningen gick Almark Mannila ut med en kallelse: Kom med och sjung! Trettio personer kom på första övningen och en damkör föddes. Efter två år finns en kärntrupp på ungefär 15 personer kvar. De har sjungit allt från fransk romantik till barnmusik och jazz. Händel och Vivaldi har fått stort utrymme och den senare har de sjungit både på originalspråk och på svenska.

En av kvinnorna i kören visste berätta att golvet i en loge gjordes med största omsorg, för att inte ett enda korn skulle falla emellan.

– Då blev himmelsbilden ännu starkare för mig: ingen ska gå förlorad. Jag försöker inte frälsa människor med min ambition att föra amatörer och yrkesmusiker samman, men till viss grad upplever jag att det jag velat göra har förverkligats.

Till konceptet hör också att låta barnen vara med. Som mamma till sex barn, som gått och går i hemskola, vet hon vad hon talar om.

– Jag för en ständig balansgång mellan att låta barnen vara med och att behöva få jobba ostört. Men min tanke är att barn måste kunna vara med utan att allt fokus läggs på dem. Men jag är ingen ängel som hela tiden vill dela med mig. Jag är ambitiös och ibland måste jag få jobba utan att någon stör mig.

Under de senaste tre åren har hon vuxit i sitt konstnärskap. Hon berättar att musikerskapet legat på hyllan under många år som småbarnsmamma.

– Rösten var inte lika benägen att vara följsam, jag sjöng inte automatiskt rent och rösten blev snabbt trött.

Hon läste allt hon kom över om sångteknik och övade, övade, övade. Med hjälp av röstpedagoger hittade hon slutligen rätt.

– Jag har fått tillbaka med råge. Min beslutsamhet gav enorm utdelning efter några år. Mycket handlade om att komma tillbaka till barnets enkla röst.

Hon plockade i samma veva upp violinen och har tränat upp fingerfärdigheten och övat teknik.

Jul på logen

På första advent släpptes julskivan Johannas jul på logen och Logens festsal fylldes igen en gång av musik. Många fler stora konserter lär hon inte ska ordna på just Logen. Planerna på att riva ungdomsföreningshuset är långtgångna.

– Skivan har med det här huset att göra. Jag ville ta fasta på en utdöende tradition, nu när huset snart försvinner. Logen tillhör en gammal förening med en stark tradition av sång och i synnerhet körsång. Vad blev av den traditionen?

Almark Mannila har velat ta vara på de gamla traditionella sångerna. Hon har plockat in verser som inte brukar sjungas och har gått tillbaka till originalspråkdräkt. Det handlar om traditionell musik, men arrangemangen är ofta överraskande.

– Jag har valt sådana låtar min mamma hämtade med sig från sitt Närpes, de julsånger hon sjöng på 1920-talet, inpackad i fårskinnsfällar på väg till julottan i släde.

Det är inte en sakral skiva, men ändå är den starkt andlig, menar Almark Mannila.

– Arrangemangen har en viss evighetsfaktor. Jag tänker på de tonlandskap jag stannar upp vid ibland. Det är också en livsnära blandning av både polskor, staffansvisor, Ave Maria och O helga natt.

Vid skivsläppet, som hon kallar för en regelrätt allsångskonsert med solistiska inslag, fick folk sjunga med så mycket de ville och kunde.

– Det var ingen skillnad om det var en enkel julsång eller O helga natt i en hög tonart. Publiken sjöng med och tyckte det var roligt. Vid ett tillfälle insåg jag att vi inte längre visste vem det var som sjöng för vem, om fokus låg på kören, orkestern eller publiken.

Hon tror att det är ett djupt mänskligt behov att dela byagemenskap, samlas kring lägerelden, träffas för att sjunga. Det behovet försvinner ingenstans trots att den snabba underhållningen på mobilen och datorn blivit så lättillgänglig.

– Jag tror att gemenskapen är på väg tillbaka. Grundbehovet, att komma samman för en musikalisk upplevelse, sitter ganska starkt.

Christa Mickelsson



litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37