Forskaren Leena Sorsa om förhållandet stat-kyrka: "Status quo räcker inte"

leena sorsa. Kyrkan måste ta en aktiv roll och på allvar se över sitt förhållande till staten. Det menar Leena Sorsa, forskare vid Kyrkans forskningscentral. 23.2.2015 kl. 15:49

Teologie doktor Leena Sorsa är tydlig: Kyrkan måste se över sitt förhållande till staten. I en sextiosidig skrift för Kyrkans forskningscentral lyfter hon fram de förändrade förhållandena i det finska samhället och inom det religiösa fältet som orsaken.

– Kyrkans medlemsantal minskar. Det betyder inte att alla de som lämnar kyrkan skulle vara ateister. Men vi lever i en verklighet där en allt större grupp står utanför kyrkan.

Sorsa skriver att evangelisk-lutherska kyrkan själv har gjort tolkningen att den inte är en statskyrka. Orsaken är Finska statens religiösa neutralitet och kyrkans långtgående självständighet. Men Sorsa framhåller att alla inte delar kyrkans tolkning. Hon hänvisar bland annat till internationell forskning och den samhällsdiskussion som förs inom Finlands gränser.

Själv anser Sorsa att Finlands evangelisk-lutherska kyrka fortfarande har flera statskyrkliga drag, även om deras betydelse i praktiken inte nödvändigtvis är särskilt stor.

– Ordet ”statskyrka” tolkas på väldigt många olika sätt och det finns ingen tydlig definition på vad ordet innebär. Därför är det en knepig term, säger Sorsa.

– Men det vi kan konstatera är att många av de drag som traditionellt har ansetts höra ihop med en statskyrka ännu i någon mån syns i vår kyrkas förhållande till staten. Det här påverkar diskussionen i Finland.

Hon menar att det rykte Finlands evangelisk-lutherska kyrka har om sig bland finländarna är att den är en statskyrka. Och det här ryktet är en barlast för kyrkan.

– Kyrkan uppfattas som en av de auktoriteter vars makt nu ifrågasätts i hela samhället. I stället för trosgemenskapen är det kyrkans organisationsliknande drag som betonas.

Det här betyder att kyrkan riskerar att fjärmas från både sin kärnuppgift och sina medlemmar.

– Människor upplever att kyrkan har en privilegierad ställning i samhället. Och det väcker missnöje, särskilt och i allt högre grad bland de yngre finländarna.

Den gyllene medelvägen

Vilken är då vägen framåt? Sorsa säger att det viktigaste för både staten och kyrkan är att alla finländare har samma värde och religionsfrihet, både till och från religion.

– Det betyder inte att den religionskritiska sekulära statens väg framåt är den rätta. Om vi vill åstadkomma jämställdhet och religionsfrihet är både alternativet med en tydlig statskyrka och alternativet med en religionskritisk sekulär stat omöjligheter.

Men det finns en tredje väg framåt.Den vägen kallar Leena Sorsa för ”positiv neutralitet”.

– Det skulle innebära att staten är helt neutral, men positivt inställd till olika religioner och livsåskådningar. I ett sådant samhälle får religioner både synas och påverka.

Oberoende av neutraliteten kunde staten på olika sätt samarbeta och understöda de religiösa samfundens arbete, det arbete som bevisligen befrämjar många medborgares välbefinnande.

Men den här vägen framåt innebär att evangelisk-lutherska kyrkan inte i framtiden nödvändigtvis står i särställning i förhållande i staten.

– Som majoritetskyrka är det lutherska kyrkans uppgift att stöda minoritetssamfundens ställning och önskemål. Här ser jag att evangelisk-lutherska kyrkan har en verkligt viktig uppgift.

Statens uppgift

Sorsa menar att ett praktiskt steg framåt är att staten sammankallar till gemensamma förhandlingar om hur relationen mellan stat och religiösa samfund ska se ut i framtiden.

– Det är statens uppgift och ansvar att se till att medborgarna upplever att alla är jämställda och har religionsfrihet. Men det här är också ett arbete som kyrkan aktivt ska ta del i, liksom företrädare för andra religiösa samfund.

För kyrkan är det viktigt att de förändringar som sker görs i enlighet med kyrkans självförståelse. Sorsa lyfter fram att det i förändringens tidevarv är viktigt att kyrkan har en stark uppfattning om vad det är som är dess grunduppgift, dess mission.

I rapporten skriver Sorsa att kyrkans identitet som folkkyrka inte är beroende av kyrkans förhållande till staten, men att kyrkan ändå bör reflektera över vilken identitet den faktiskt vill ha i framtiden: ”På grund av att majoritetsställningen försvagas har kyrkan orsak att diskutera om identiteten som folkkyrka är den man vill bevara i framtiden. Och i så fall:

Vill man att folkkyrkligheten bevaras på grund av folkkyrkans historiska och kulturella arv? I så fall löper kyrkan en risk att krympa ihop till ett historiskt minnesmärke eller en kulturkyrka som upprätthåller traditioner.” (red. övers.)

Kyrkans forskningscentral presenterade tidigare i februari Leena Sorsas 60-sidiga lägesbeskrivning Kirkkona valtiossa – Katsaus Suomen evankelis-luterilaisen kirkon valtiosuhteen edellytyksiin ja uudistuspaineisiin.

Christa Mickelsson



ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

kaplansval. Johanna Björkholm-Kallio har valts till kaplan i Jakobstads svenska församling bland tre sökande. Församlingsrådet valde henne i går kväll med rösterna 7 mot 6 för Jan-Gustav Björk. 20.6.2019 kl. 10:06

äktenskapsfrågan. Norra Finlands förvaltningsdomstol har omkullkastat Uleåborgs domkapitels beslut – det att domkapitlet gav en skriftlig varning till pastor Árpád Kovács för att han vigt ett par av samma kön. Domkapitlet ansåg att Kovács handlat mot sina prästlöften, domstolen var av annan åsikt. 17.6.2019 kl. 18:09

nytt från domkapitlet. Domkapitlet i Borgå stift hade möte på torsdagen. Bland annat fastställdes resultatet i valet av Berndt Berg till prästassessor. Och bland många ärenden i en diger lista granskades också de sökande till kaplanstjänsten i Vanda svenska församling. 14.6.2019 kl. 12:40

barndom. När Nils Torvalds var fyra år insåg han att han måste försvara sig själv, ingen annan tar hand om honom. 13.6.2019 kl. 14:04

utställning. Sedan 2014 har den svenska konstnären och fotografen Ilar Gunilla Persson samlat på berättelser av HBTIQ -personer (homo, bi, trans, interkönade, queer) som har en bakgrund i ett religiöst sammanhang eller i en annan stark ideologi. Berättelserna har hon sedan fotograferat. 12.6.2019 kl. 11:02

kampens kapell. Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp. 13.6.2019 kl. 00:01

kyrkoherdeval. Camilla Ekholm valdes på söndagen till ny kyrkoherde i Sibbo svenska församling. Hon fick 96,3 procent av rösterna. 3.6.2019 kl. 08:58

MÖTESORDFÖRANDE. – Jag ser bara fördelar för kyrkoherdarna med att övergå till det här systemet, säger Martina Harms-Aalto som leder ordet i Johannes församling i Helsingfors. 30.5.2023 kl. 10:00

LÄSNING. Vi lever inte längre i en galax som kretsar kring den tryckta boken. I stället strålar skärmen som vår nya sol, skriver Joel Halldorf. Revolutionen stöper om vår civilisation i grunden – hur och varför försöker han förklara i boken ”Bokens folk”. 29.5.2023 kl. 19:19

diakoner. Biskop Bo-Göran Åstrand vigde två diakoner och en diakonissa till diakoniämbetet på pingstdagen. 28.5.2023 kl. 21:48

biskopar. Kyrkoherden i Imatra har varit både musikjournalist och missionär i Jerusalem. Nu kandiderar hon i en andra valomgång mot den förra fältbiskopen. 25.5.2023 kl. 17:57

MEDLEMSENKÄT. Fastän majoriteten av prästerna och kantorerna fortsättningsvis upplever att de är nöjda med sitt arbete och känner ett starkt arbetsengagemang, har välbefinnandet i arbetet minskat enligt många olika mätare. 25.5.2023 kl. 09:00