Uppskattningsvis konsumerar mellan 300 000–500 000 finländare mer alkohol än de borde. (Foto: Stock xchng)

När händerna inte slutar skaka

Det är fråga om liv och död och alternativen kan tyckas enkla. Nykterhet, dårhus eller bårhus? Men för någon som är fast i alkoholens dimma är valet inte självklart. 21.1.2015 kl. 13:07

– När jag började dricka kände jag att det var det här jag hade saknat hela mitt liv. Det passade mig som hand i handske.

Lasse var bara tretton år när alkoholen kom in i hans liv. Ett småskaligt drickande utvecklades ganska fort till något mer och när kompisarna slutade dricka för att läsa på ett prov kunde han inte.

– Mamma frågade ”är du säker på att du har koll på det här?” och jag svarade, ”ja, det är klart jag har”.

Efter armén tog arbetslivet vid. Svårhanterligt, tungt och framför allt omöjligt att kombinera med det oavbrutna supandet.

– Jag satt i baren tills lamporna blinkade och sedan gick jag hem. Ett par timmar senare, på morgonnatten, kickade spritbehovet in och jag steg upp och drack. Klockan nio skulle jag på jobb och ofta passade jag på att försena mig lite så att jag skulle hinna förbi någon av de lokala pubarna som öppnade nio. Allt för att få händerna att sluta skaka.

Kroppen fordrade mer och mer.

– Hela tiden var det ett evinnerligt ordnande så att jag alltid skulle ha tillräckligt med sprit för nästa dag.

Vännerna slutade höra av sig och kollegor försökte blunda för problemet. Lasse jobbade som möbelförsäljare och om han var i för dåligt skick föstes han in i ett annat rum.

– Man pratade inte så öppet om de här sakerna på 1980-talet. Visst fick jag en varning, och så en till, som skulle bli den sista. Men då kom det ännu en. Då hade jag nästan önskat att de hade gett mig foten i stället. Som drickande alkoholist inser man inte att man passerat en gräns förrän man verkligen är över den.

Lasse drack tills han var i 28-årsåldern. På slutet handlade det om ett tvångsmässigt intag av alkohol, det fanns ingen vilja kvar.

– Jag skulle just gå från jobbet och hade bestämt mig för att gå direkt hem. När jag klev ut genom dörren gick mina fötter till vänster fast hemmet låg åt höger. Trots att jag visste att nu går jag till krogen och det går åt helvete hade jag ingen kraft att sätta emot spritbegäret. Den känslan var fruktansvärd.

32 år av nykterhet
Vändpunkten och hjälpen kom i flera olika former, en av dem var hans flickvän. Hennes klasskompis hade en pappa som gick på AA-möten och dit fick Lasse följa med.

– Under mötena gick det upp för mig att en människa kan bli nykter och hålla sig nykter enbart om han gör det för sin egen skull. Jag gick på möten och lyckades vara nykter i flera veckor, längre än jag någonsin varit efter att jag första gången smakade på alkohol.

Lasse fick ett återfall och började dricka igen, ibland gick han direkt från ett möte till krogen. Men han tog sig ur det, lämnade ett halvt stop kvar på pubbordet och gick hem. Sedan dess har han inte druckit en droppe alkohol. Det är nu 32 år sedan.

AA-mötena, och speciellt Eiragruppen i Helsingfors, har varit en hörnsten i hans tillvaro ända sedan dess. Under åren som gått har han både hunnit vara deltagare och haft flera förtroendeuppdrag inom gruppen. I år fyller Eiragruppen, som troligtvis är den äldsta fungerande svenskspråkiga AA-gruppen i världen, 60 år. Det firas med ett öppet möte för alla som är intresserade.

– Kom och titta, följ med! Om inte annat kanske det kan minska dina fördomar.

I dag är Lasse en balanserad människa och lever ett lyckligt liv med fru och två vuxna barn. Men det har tagit tid.

– Det fysiska välmåendet blir bättre efter bara några veckor, men det psykiska och andliga är en lång process. Det är svårt att behöva inse hur många människor man sårat, svikit och ljugit för under sitt drickande. Min mamma levde 25 år av min nyktra tid, och ändå kunde jag ibland, i en liten bimening, läsa in att förtroendet inte fanns där till 100 procent.

Än i dag är Lasse vaksam med alkoholen som han beskriver som ”en dryck för andra, men inte för mig”.

– Ska jag gå på en fest där jag vet att det kommer att drickas gör det ingenting för jag hinner förbereda mig. Det blir svårt först när en gammal kompis kommer runt hörnet med en halvfull vodkaflaska och säger ”Lasse, ta en sup!”. Men jag vet att jag är på det sista tåget nu, för faller jag dit igen tror jag inte att jag skulle ha kraft att ta mig tillbaka.

Lasse heter egentligen någonting annat.

Michaela Rosenback



andaktsprogram. Gudstjänsterna kan äntligen få en fast sändningstid, säger Svenska Yles direktör Marit af Björkesten. 9.11.2016 kl. 10:19

äktenskapet. En undersökning visar att 48 procent av finländarna är positivt inställda till att par av samma kön ska kunna vigas i kyrkan. Bara 17 procent vill att kyrkan avstår från vigselrätten. 8.11.2016 kl. 13:54

musik. Johannes döparens var en visionär och sanningssägare, säger jazzlegenden Heikki Sarmanto som skrivit musiken till ett oratorium om mannen från ödemarken. 8.11.2016 kl. 12:54

Kyrkomötet. Då ärkebiskop Kari Mäkinen öppnade kyrkomötet i Åbo på tisdagen talade han om kyrkans roll i en samhälleligt utmanande och världspolitisk osäker situation. 8.11.2016 kl. 13:00

Höstdagarna. För att ta reda på sanningen om Höstdagarna har vi intervjuat chefen bakom hela samlingen, Patricia Högnabba. 7.11.2016 kl. 15:35

Höstdagarna. Mod var temat när ungdomar från hela Svenskfinland samlades till höstdagsgemenskap i Toijala. KP bjuder på ett bildsvep från helgen 7.11.2016 kl. 15:24

Höstdagarna. Höstdagsreportrarna Jenni Rahja och Linnéa Boström har tagit pulsen på programledarna Emma Lidman och Patrick Koski. 5.11.2016 kl. 13:26

debatt. – Det har blivit värre, säger Johanna Korhonen om den finländska debattkulturen. Hon vill lära oss att lyssna på dem som inte tänker som vi. 3.11.2016 kl. 14:20

Framtidskyrka. Kyrkoråden försvinner. Kyrkomötesdelegaterna blir färre. Kyrkostyrelsen omorganiseras och KSCA läggs ner. De här förslagen ska förenkla beslutsfattandet och anpassa kyrkan till ett lägre medlemstal. 3.11.2016 kl. 01:00

profilen. Hon har ofta fattat drastiska beslut i livet, men tillförsikten har präglat hennes tillvaro.– Jag har litat på att jag landar där jag ska. Och de gånger jag inte landat snyggt har det också haft en betydelse, säger Margita Lukkarinen. 4.11.2016 kl. 00:00

jordfästning. I takt med att finländarna i högre utsträckning inte hör till kyrkan ökar också antalet kyrkliga jordfästningar av icke-medlemmar. 1.11.2016 kl. 15:38

Ekumenikfest. Glöm trista anföranden och reformationsårsjippon. Temperaturen i Malmö Arena är värme, kärlek och intensivt hopp. 31.10.2016 kl. 18:52

Påvebesök. – Det känns som om de som är här vill enhet, säger Emma Audas, som var med när påven besökte Malmö. 31.10.2016 kl. 15:49

profilen. Kyrkan är generös, man kan få det man behöver fast man inte är så säker på vad man kan ge tillbaka, säger Malin Klingenberg. 27.10.2016 kl. 16:27

syrien. – Vi som är ledare måste visa ledarskap: att det finns en framtid för oss i Syrien, säger Harout Selimian, som leder en kyrka i Aleppo. 27.10.2016 kl. 11:12

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45