FOTO: Sofia Jernström

Se, jag tror

Vad skiljer den som är kristen från den som inte är kristen? Förr spelade kristna inte kort, de dansade inte, de drack inte alkohol. I dag är de yttre markörerna för ett kristet liv på väg att försvinna – eller också ser de annorlunda ut. Är det bra eller dåligt?
22.2.2013 kl. 13:27
Den som inte rör sig i kristna kretsar vet kanske inte om det, men något har hänt. Under de senaste decennierna har de yttre tecknen som skiljer den som uppfattar sig som kristen från den som inte gör det börjat försvinna. Och den här förändringen har inte skett enbart bland ljumma lutheraner utan också bland dem som förr skiljde tydligt på dem som var frälsta och dem som inte var det: de inomkyrkliga väckelserörelserna och frikyrkorna.

– Traditionellt har frikyrklighet och nykterhet gått hand i hand, säger Jan-Erik Andelin, ledarskribent på Borgåbladet och aktiv i Metodistkyrkan. Förhållandet till alkohol har präglats av att man utgått från att alkohol är ett problem så som det är för alkoholister.

– Man har rentav tänkt att den som super på något vis tappar sin tro. Det har varit en del av den frikyrkliga teologin.

Den lutherska synen har oftast varit mildare: den som misslyckas kan ju alltid be om ny nåd. I praktiken tycker också många frikyrkliga i dag att alkohol är okej men ibland med förklaringen att det är ”vin till maten” eller ”öl efter bastun”. Samtidigt har just alkoholen hört till de där yttre tecknen som skiljer kristna från andra – och det är inte helt lätt att lämna dem bakom sig.

– Jag tror att många fortfarande har ett behov av att markera och skylta med att de är kristna till exempel genom att framhålla sin nykterhet.

Nya vindar
Man kan kalla de yttre tecknen på hur en kristen ”ska vara” någon sorts korrekthetsmarkörer. De har varit en trygghet för det är svårt att välja när allt är relativt. Det är inte helt lätt att säga vilka som finns kvar och vilka som är passé – det kan variera från samfund till samfund, från grupp till grupp. Men i dag verkar det vara okej att göra mycket sådant som man inte gjorde förr.

– Till exempel i Metodistkyrkan har vi en distriktsföreståndare, en ledande pastor, som är aktiv mc-man och inte har tvekat att umgås med kriminella motorcykelgäng – trots att han blivit varnad av polisen. Män som är aktiva i församlingen kan åka ut och jaga eller åka fyrhjulingar i skogen. Sådant hade inte förekommit tidigare, säger Andelin.

Man kan vara kristen vinkännare – det väcker inte längre någon större förundran. Den som sambor kanske får en vänlig fråga av sin pastor om de har tänkt på att gifta sig, men det stannar vid det, tror Andelin.

Cecilia Åminne som är lärare vid Kredu, Kristliga folkhögskolan i Nykarleby, säger att frågan om huruvida de kristna markörerna är på väg bort eller inte gör henne kluven.

– Österbotten är ju som känt rätt brokigt när det kommer till vilka kristna yttre markörer som har fallit bort och vilka som lever och frodas. Brokigheten gör det väldigt intressant men inte alltid fritt från problem att bo här.

Fult språk och kristet språk
Att svära är inte okej i den flesta kristna subkulturer. Det känner många instinktivt på sig och ber om ursäkt för fula ord som kommer över deras läppar till exempel i församlingshemmet.

– Jag skulle kalla det en stilfråga. Det hör inte till god ton att svära, helt enkelt. Men många tar till fula uttryck för att deras språk är dåligt eller för att de inte vet hur de ska uttrycka sig, säger Andelin.

Han har själv debatterat ordet ”förbannad” som en del kristna tycker att en troende inte ska ta i sin mun.

– Då har jag frågat att hur är det med ”uppståndelse”, får man säga det? Det är ju också ett religiöst uttryck. Själv tror jag att kristna som har ett väldigt fromt språk kan missbruka ord på ett värre sätt än den som säger ett fult ord då och då. Men samtidigt – man behöver ju inte använda laddade ord eller sexistiska uttryck eftersom de kan såra andra.

Cecilia Åminne har en känsla av att just det att kristna undviker att svära är en markör som inte är på väg bort.

– Det här med att inte svära tycker jag känns som den starkaste yttre markören. Det har ju att göra med vårt språk och det vi säger kanske mer förknippas med våra inre egenskaper än till exempel om håret är färgat eller inte.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

kaplansval. Johanna Björkholm-Kallio har valts till kaplan i Jakobstads svenska församling bland tre sökande. Församlingsrådet valde henne i går kväll med rösterna 7 mot 6 för Jan-Gustav Björk. 20.6.2019 kl. 10:06

äktenskapsfrågan. Norra Finlands förvaltningsdomstol har omkullkastat Uleåborgs domkapitels beslut – det att domkapitlet gav en skriftlig varning till pastor Árpád Kovács för att han vigt ett par av samma kön. Domkapitlet ansåg att Kovács handlat mot sina prästlöften, domstolen var av annan åsikt. 17.6.2019 kl. 18:09

nytt från domkapitlet. Domkapitlet i Borgå stift hade möte på torsdagen. Bland annat fastställdes resultatet i valet av Berndt Berg till prästassessor. Och bland många ärenden i en diger lista granskades också de sökande till kaplanstjänsten i Vanda svenska församling. 14.6.2019 kl. 12:40

barndom. När Nils Torvalds var fyra år insåg han att han måste försvara sig själv, ingen annan tar hand om honom. 13.6.2019 kl. 14:04

utställning. Sedan 2014 har den svenska konstnären och fotografen Ilar Gunilla Persson samlat på berättelser av HBTIQ -personer (homo, bi, trans, interkönade, queer) som har en bakgrund i ett religiöst sammanhang eller i en annan stark ideologi. Berättelserna har hon sedan fotograferat. 12.6.2019 kl. 11:02

kampens kapell. Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp. 13.6.2019 kl. 00:01

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET. Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses! 28.8.2023 kl. 15:02

OVAN I KYRKAN. Här kommer några råd som hjälper dig att inte tro illa om hela kristenheten om prästen säger något dumt. 25.8.2023 kl. 14:44

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Karis-Pojo svenska församling ledigförklarar kyrkoherdetjänsten, skriver domkapitlet i sin notis från torsdagens möte. Kyrkoherden väljs genom direkt val och ska tillträda tidigast den 1 juni 2024. I Saltvik torde Carolina Lindström bli vald till kyrkoherde, i Väståboland måste församlingen söka kaplan på nytt. 25.8.2023 kl. 14:14

rasism. Biskopar, imamer och många religiösa organisationer bland 120 utlåtanden som har getts till statsminister Orpos bord. 18.8.2023 kl. 12:15

TERJÄRV. Fysiskt arbete och höga höjder är inget kyrkvaktmästaren i Terjärv, Sixten Ahlsved, räds för. 17.8.2023 kl. 18:00