I stillheten får själen vila ut

– På grund av studierna bor jag tillfälligt i Helsingfors. Jag har gjort det i fjorton år redan, berättar Topi Haarlaa, jordbrukare och teologiestuderande.
13.9.2012 kl. 06:20
Ett förortsbarn från Esbo som är jordbrukare i Nummi-Pusula och teologistuderande i Helsingfors. Så beskriver Topi Haarlaa, 36, sig själv.

Jag träffar honom på gården i Nummi-Pusula i västra Nyland. Morgondimman har precis lättat och vi går ut på ett av kornfälten.

– Helt rå. Sommaren är sen i år, säger han när han inspekterar och smakar på kornet.

Topi Haarlaa hade aldrig tänkt att han skulle bli jordbrukare. När hans farbror dog oväntat för ungefär tio år sedan försökte släkten länge fundera hur de skulle dela upp hans ägor. Efter två och ett halvt år hade tanken mognat och Haarlaa bestämde sig för att ta över jordbruket.

– Jordbruket är min hobby trots att det är mitt levebröd. Titeln ”jordbrukare” känns fortfarande lustig men jag är glad över att bära den.

Kollektiv inte bara för studerande

I Helsingfors bor Haarlaa i ett kristet kollektiv tillsammans med tre andra. I början av studietiden bodde han länge ensam men prövade på kollektivboende i en månad främst för upplevelsens skull. Vid samma tid bestämde han sig för att ta över jordbruket men ville inte bo ensam i skogen. Det kändes inte heller förnuftigt att ha hektarvis med utrymme på landet och en etta i stan.

– På landet har jag utrymme och frid, i stan har jag människor. Vi är ett slags familj. I började hade vi gemensamma andakter, åt tillsammans och gjorde saker tillsammans. Nuförtiden har vi förslöats och gör inte lika mycket ihop.

Haarlaa konstaterar att kollektivt boende inte är särskilt vanligt i Finland men hoppas att fler skulle hitta och våga prova på boendeformen.

– Att bo tillsammans med andra kan vara ett lysande alternativ, inte bara för studerande utan för människor i alla åldrar!

Automatiska andakter i eget kapell


Topi Haarlaas bakgrund är helt vanlig luthersk. I många år har han haft förtroendeuppdrag i sin hemförsamling i Alberga i Esbo. Teologistudierna fastnade han för efter resor till ryska Karelen med en bekant präst. Prästen, hans fru och en stor grupp frivilliga arbetade med humanitärt bistånd och ledde läger för konfirmander och barn.

– Jag började fundera på att tjäna andra genom andligt arbete, säger Haarlaa.

Att tjäna andra är viktigt för honom. Hans mål i livet är att hitta en plats där han är till så stor nytta som möjligt för andra. Hur jordbruket förenas med det vet han inte ännu.

– En idé är att jag kunde ha något slags mötesplats och ordna tysta retreater på gården.

Helt långsökt verkar den tanken inte. Vi går över gården till en gammal loftbod där Haarlaa har inrett ett eget kapell. Trasmattor, dynor och bönepallar är utspridda över golvet, några ikoner står i hörnen. Längst framme står en krucifixikon målad av byns egen ikonmålare. I kapellet finns också högtalare och en dator som Haarlaa programmerat så att den automatiskt spelar tre bönestunder om dagen.

– Först klämtar klockorna i Taizé, sedan kommer några Taizésånger, textläsning, tystnad och böner.

Läs mera i Kyrkpressen 37/2012.
Andreas Andersson



Världen. "I varje möte med en annan människa kan vi se mer eller mindre. Oftast väljer vi att se mindre." 16.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Finländare uppskattar missionsarbete. Det visar en nationell undersökning. 17.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

profilen. Sonja Djupsjöbacka är tacksam för sitt drömjobb, men vägen dit hade sina krokar. – Många gånger kände jag ”kommer det här att lyckas?” Det var för många pusselbitar som skulle falla på plats för att jag skulle kunna bli lärare. 9.5.2018 kl. 14:04

Förnyelse. Pastor Keld Dahlmann arbetar med att hjälpa nya och gamla församlingar att bli livskraftiga och växande. Nu besöker han Helsingfors. 9.5.2018 kl. 11:52

asylpolitik. Solen sken över ett välfyllt torg i Jakobstad på lördagsförmiddagen. Men det tema som lockat cirka 500 personer dit var inte lika positivt. Manifestationen var ett uttryck för missnöje över det man upplever som en inhuman finländsk flyktingpolitik. 28.4.2018 kl. 13:48

Kyrkpressen. En chockhöjning av postens distributionsavgifter tvingar Kyrkpressen till inbesparingar. Under sommarmånaderna utkommer tidningen varannan vecka. 26.4.2018 kl. 20:52

PROFET. Jordan Peterson är Youtube-ålderns vishetslärare, och unga män följer honom i stora skaror. Kan en äldre herre som uppmanar killar att rycka upp sig och stå raka i ryggen vara farlig? Kanske. 26.4.2018 kl. 16:48