Skolfolk diskuterade möjligheter och utmaningar när skola och kyrka möts

– Som stat är Finland varken konfessionell eller icke-konfessionell. Men den traditionella religionsundervisningen har inte spelat ut sin roll, tvärtom. Den är mycket viktig, säger justitieminister Anna-Maja Henriksson.

I egenskap av jurist kan hon känna igen tongångarna från de tio budorden också strafflagen.

– Gyllene regeln är också något de flesta kan omfatta. När det gäller att inte kasta den första stenen har kyrkan en viktig roll, till exempel för att motarbeta mobbning, sade Henriksson.

Henriksson inledde på torsdagen ett seminarium i Helsingfors som samlade skolfolk och kyrkligt anställda till föredrag och diskussioner om samarbetet mellan kyrka och skola.

I slutet återknöt Anna-Maja Henriksson till Svenska folkpartiets drygt tio år gamla religionspolitiska ställningstagande som säger att ”förhållandet mellan kyrkan och staten inte kräver några drastiska åtgärder så länge kyrkan fortsättningsvis sköter vissa uppgifter som folkbokföring och begravningsväsende.”

– Det här gäller nog än, sade Henriksson, som också verkar som partiets vice ordförande.

Däremot har lagstiftningen en gråzon för tolkningar. Det påtalades tydligast av juristen Thomas Sundell från Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Bordsbönsdebatter och diskussioner om gränsdragning mellan utövning av religion och undervisning i kulturell och religiös allmänbildning har lyft fram en intern konflikt.

– Grundrättigheter kan bara begränsas av lagen, och orsaken till eventuella undantag måste var exakta och avgränsade . Men när det gäller den grundlagsenliga religionsfriheten är problemet att den kolliderar med sig själv. Den positiva rätten till religion krockar med den negativa friheten från religion.