Regeringen vill på några år rita om Finlands kommunkarta och skapa stora primärkommer som ska stå för den kommunala servicen. Eftersom församlingarna följer kommungränserna betyder kommunreformen slutet på det gamla systemet med församlingen som administrativ grundenhet.
De blivande storkommunerna faller inte alla i smaken. Därför har man inom kyrkan preliminärt skissat fram ett par alternativ med antingen stiftet eller prosteriet som administrativ enhet.
– Kyrkan ska inte behöva gå samma väg som kommunerna och bli en tjänsteproducent, säger biskop Björn Vikström.
Den modell Vikström talar för påminner visserligen om dagens modell där församlingarna i en nysammanslagen kommun automatiskt bildar en gemensam kyrklig samfällighet.
Han tycker också att statenkan rita upp sin karta med stora primärkommuner. Men kyrkan ska inte behöva bilda endast en jättesamfällighet per primärkommun.
– I stället kunde kyrkan bygga upp två eller tre samfälligheter inom den nya primärkommunens gränser, förklarar Vikström det förslag som han vill ha in i kyrkolagen.
Ingen språkfråga
Som exempel tar han Sydösterbotten där svenska Kristinestad och Närpes som ett alternativ diskuterat samgång med den finska Suupohjaregionen. Den svenska och den finska delen kunde då bilda var sin kyrkliga samfällighet.
Men det är ingen språkfråga, betonar Vikström. Inte heller på finskt håll har man intresse av överlånga avstånd mellan församling och administration. Om till exempel Borgå och Lovisa skulle slås ihop till en östnyländsk storkommun skulle de kyrkliga samfälligheterna i Borgå och Lovisa enligt Vikströms recept fortsätta tvåspråkiga som hittills.
Om den administrativa enheten är alltför stor fokuserar diskussionen på hur de anställdas insatser ska fördelas, misstänker biskopen.
– Strukturerna ska utformas så att de värnar om relationen mellan församlingsbor och anställda, säger han.
Läs mera i Kyrkpressen 42/2011.
