Musik med helighetskänsla

Kyrka. Folkmusikern Maria Kalaniemi återvänder i sin nyaste produktion till sina finlandssvenska rötter. 5.5.2011 kl. 00:00

Emma-Catarina Kulo

Maria Kalaniemi tycker att musiken, när den är som bäst, förmedlar den en känsla av helighet.

Maria Kalaniemi växte upp med två kulturer – och två musiktraditioner. Hela hennes familj älskade musik och radion stod alltid på hemma i Kilo. Gammal finsk dansmusik och tango blandades med svenska sjömanslåtar och schlagers.

Högst i kurs stod ändå dragspelsmusik framförd av storheter som Viljo Vesterinen och Veikko Ahvenainen. Medan andra flickor i klassen tog pianolektioner, började Kalaniemi som 9-åring spela dragspel.

– Min mormor Astrid tyckte att det var ett redigt instrument och åkte till Helsingfors med mig för att köpa ett. Jag minns fortfarande hur det pirrade i hela kroppen när jag tog det i min famn, strök med fingrarna över klaviaturen och började ta ut melodier på gehör. Jag kände mig hel. Som 12-åring började hon vid finska musikinstitutet i Esbo, vilket präglade hela hennes framtida livsbana.

– Institutet var på många sätt en föregångare inom folkmusik. Musiklivet var aktivt och fördomsfritt: jag träffade en massa andra musikintresserade ungdomar och fick nyttiga kunskaper också om klassisk musik.

Finländsk okunskap

Redan som mycket ung uppträdde Kalaniemi på pensionärsdanser och familjefester. Släktträffarna i hennes pappas hemtraktakter i Juva, Savolax, var en återkommande programpunkt.

– Jag brukade sitta och spela under några björkar medan pappas bröder satt på stugtrappan och grät. Jag förstod tidigt att musik inte handlar om att varje ton träffar rätt, utan om att beröra dem som lyssnar.

Läs hela profilen i Kyrkpressen 18/2011.



OFRIVILLIG BARNLÖSHET. Norska Cecilie Hoxmark vill bryta tystnaden och tabut kring ofrivillig barnlöshet. Därför grundade hon Prosjekt Åpenhet. – Jag kände sådan skam, som om jag var en felaktig vara, som om min man gjorde fel när han valde mig. Idag är hon femtio. Hon har skapat sig ett liv som inte kretsar kring en kärnfamilj utan är hennes eget bygge. 27.9.2023 kl. 19:56

politik. Kristdemokraterna har under sommaren fått kritik för sin tystnad under regeringsförhandlingarna och för att partiet inte stått upp för de mänskliga rättigheterna. David Pettersson, nyvald tredje viceordförande för partiet, ger kritikerna delvis rätt. 27.9.2023 kl. 11:32

Replot. Kyrkpressen skrev tidigare att domkapitlet i Borgå stift haft svårt att hitta en vikarie för Camilla Svevar, som är tjänstledig från jobbet som kyrkoherde i Replots församling. Nu är det klart att Fredrik Kass under hösten sköter kyrkoherdejobbet i Replot vid sidan av det egna jobbet i Kvevlax. 26.9.2023 kl. 15:34

BRANSCHBYTE. Kalle Sällström valde att byta Församlingsförbundet mot skolvärlden för ett år. I höst undervisar han i allt från hur man bakar semlor till hur man städar 26.9.2023 kl. 09:47

partipolitik. Kristdemokraterna fjärmas mer och mer från folkkyrkan. Kyrkans anställda röstar på De Gröna. Sannfinländarna får inte kyrkfolkets sympatier. Och SFP:s kyrklighet är illa undersökt. Kyrkpressen har tittat på två nya undersökningar om politik och kyrka. 25.9.2023 kl. 17:24

julfirande. Olyckligtvis har siffrorna i telefonnumret där du kan anmäla dig till julaftonens firande kastats om i papperstidningen. Här hittar du rätt nummer: 050 568 65 98. 16.12.2024 kl. 12:07

BAGERI. I Ytteresse finns ingen historisk anknytning till Jeriko. Men på Jeriko Gård har man funnit en koppling till namnet. 14.12.2024 kl. 20:25

HEDERSTITEL. Biskop Bo-Göran Åstrand utnämnde den 12 december tre nya prostar. De är ledande sjukhusprästen i Karleby kyrkliga samfällighet Anne Peltomaa, ledande sakkunnig inom kommunikation vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Lucas Snellman och militärpastorn vid Nylands brigad Markus Weckström. 13.12.2024 kl. 15:18

musik. Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit. 12.12.2024 kl. 10:00

Personligt. En gång var Yvonne Mattsson en kuvad tonåring i Borgå, en som inte hade en enda vän i skolan. Karismatiska församlingssammanhang blev hennes räddning – och sedan hennes skräck. – Det är lätt att vara svartvit, du följer bara reglerna. Men när du bryter mot dem är du utanför. Idag tänker jag att jag har ansvar för mitt eget liv och att det varit rikt och bra. 12.12.2024 kl. 14:14