Enligt anvisningarna för bönen kan prästen eller någon annan av kyrkans anställda leda en bön som kan utformas fritt eller på ett lämpligt sätt använda material ur kyrkans andliga bönetradition. Bönen grundar sig på gemensam överenskommelse och den kyrkligt anställdas eget övervägande och medför inga nya tjänsteplikter för en anställd eller församling. Biskopsmötet betonade frivilligheten med tanke på kyrkans enhet.
Bönen är inte välsignelse av ett parförhållande jämställt med äktenskapet. Man använder inte särskilda moment som ingår i vigseln eller välsignelse av äktenskap.
– Var och en har ett ovillkorligt människovärde som har sin grund i skapelsen. Till en kyrkligt anställds pastorala ansvar hör att han eller hon är beredd att stödja, lyssna och be för en annan. Bönen har en positiv inverkan på den kristnas och hela kyrkans liv, säger ärkebiskop Kari Mäkinen.
Bönen kan ske privat eller offentligt, på det sätt och den plats som man tillsammans kommer överens om. Enligt kyrkoordningen besluter man lokalt och genom församlingens gemensamma beslut om kyrkans användning.
Biskopsmötet godkände i februari 2010 en utredning om vilka följder partnerskapslagen får i kyrkan. Utredningen gavs till kyrkomötet som i november 2010 beslöt att ge biskopsmötet i uppdrag att utarbeta pastorala anvisningar för en fritt formulerad bön.
I sitt beslut slöt sig kyrkomötet till biskopsmötets syn på det kristna äktenskapsbegreppet, människovärdet och möjligheten att be för och med dem som registrerat sitt partnerskap.
Med hjälp av en pastoral anvisning handleds kyrkans anställda i god praxis i situationer som hör samman med olika andliga möten. Det är biskopen eller biskopsmötet som ger pastorala anvisningar.
