De tre vise männen är en klassiker, som roller i jultablån är de antagligen också de mest populära. För visst smäller det högre att vara ”vis man” än får, trots att den nyaste bibelöversättningen skippat det där med visheten och talar om dem som ”de österländska stjärntydarna”.
Dessa mytiska gestalter sveper in i kyrkoåret med kameler, frasande sidentyger och en doft av guld, rökelse och myrra – insvepta av legendens diffusa skimmer.
Vilka var de vise? Har de någonsin existerat?
Antikt prästerskap
”Mager”, från grekiskans magoi, är ett annat namn för de män som uppvaktade Jesusbarnet. Magerna kom enligt Matteusevangeliet österifrån och en rimlig tolkning av det hela är att uttrycket är en beskrivning för zoroastriska präster från Persien. Ingenting ger vid handen att de skulle ha varit kungar.
I Matteusevangeliet, som förövrigt är det enda av Bibelns fyra som nämner österns vise, har de inga egennamn och det står inte heller hur många de var. Människors naturliga nyfikenhet rätade snabbt ut de många frågetecknen i den bibliska berättelsen, och de traditioner som lever kvar i dag uppstod tidigt under den kristna kyrkans historia. Med tiden fick de vise männen olika attribut, som dessutom tolkades på olika sätt. Antalet varierar, allt mellan två och fjorton vise män bjuds ut.
”Män” förresten … En intressant detalj är att ursprungstextens grammatik inte utesluter att det bland de uppvaktande visa också kunde ha funnits kvinnor.
Traditionerna skiljer sig åt beroende på om man vänder blickarna österut eller västerut.
Läs hela artikeln i Kyrkpressen 1/2011.
