Kris

Nina Österholm. Nu när vi firat Kyrkpressens 40-årsfest i två omgångar, både i Vasa och Helsingfors, så är det väl dags att börja invänta krisen. 40-årskris, läser jag på nätet, är en av många etiketter på grubblerier man kan hamna i när man ser över sitt liv, vad man gjort och inte gjort, vad man hade velat göra och inte minst vad man ska göra under den tid man har kvar här på jorden. 4.11.2010 kl. 00:00

En stark vilja att förändra sitt utseende, till exempel bleka tänderna, kan vara tecken på en annalkande 40-årskris. Också ett sabbatsår på transsibiriska järnvägen iklädd kaftan tyder på försök till självbehandling av åldersangsten.Jag tyckte själv att det var lite småtungt att fylla 27 och lärde mig senare att det finns en diagnos för den ålderskrisen också: ”quarter crises”, det vill säga kvartalskrisen. Den infaller när du levt ungefär en fjärdedel av ditt liv och vanligen när ansvaret i vuxenlivet för första gången börjar tynga riktigt på allvar. Jag medger gärna att 27 känns ganska sent för att bli vuxen, nästan tio år efter myndighetsdagen ...

Med akut risk för att låta fruktansvärt prutthurtig vill jag ändå hävda att det kan komma något gott ur kriser. Är jag tillräckligt led på mig själv så kanske jag kan få till en förändring. I stället för att som barnet trotsa sina föräldrar måste jag kanske trotsa mig själv. Ställa de där obekväma frågorna om huruvida ens jag själv gillar den jag är i dag. Om jag är på rätt väg.

Det är väl ungefär som att ömsa skinn. Byta till nytt med risk för att bli lite tilltufsad under processen innan det nya skalet vuxit ut.

Vad det här betyder för en tidning som Kyrkpressen kan man ju spekulera kring. Kanske räcker utskrivningskrisen och höstens kyrkliga debattstormar till också för att ömsa lite Kp-skinn.

Nina Österholm

Hur ska vi i dag som moderna människor förstå berättelsen om Adam och Eva och syndafallet i Bibeln? Hur går arvsynden ihop med evolutionsläran? Vi ställde frågorna till Eva-Lotta Grantén som forskar i nutida luthersk teologi och etik. 15.6.2013 kl. 12:00

I Ingå har man medvetet satsat på församlingens egna ungdomar då man anställt sommarjobbare. Den första dagen på jobbet är stekhet och intensiv. 14.6.2013 kl. 15:18

Tor Löjtlin brinner för Ingå kyrka och att arbeta med praktiska saker. Han jobbar inte längre som vaktmästare men det hindrar honom inte från att hoppa in då och då. Ingen känner till Ingå kyrka lika bra som han. 14.6.2013 kl. 09:47

På scenen får både himlen och helvetet rum. En teaterbiljett är dyrare än en biobiljett, men för priset kan man i bästa fall köpa sig en existentiell upplevelse och en stor dos kollektiv beröring. 13.6.2013 kl. 15:18

Både präster och lekmän känner att prästers boendeskyldighet är ett system som hör det förgångna till. I Svenskfinland verkar två prästgårdar till nu förlora sin präst: den i Sideby och den i Saltvik. 13.6.2013 kl. 09:45