Basgång över Finska viken

Människa. Att han började spela bas skyller Egon Veevo på sin bror. Han hade ett band för äldre ungdomar i kyrkan hemma på Dagö, Hiiu på estniska. Då de startade en barnkör satte han basen i handen på Egon. 19.8.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg

Musikintresset förde Egon Veevo till Finland för tretton år sedan. I Jakobstad blev intresset ett yrke. Basgitarren har varit hans instrument från den dag hans bror satte den i handen på honom.

– Det har jag senare i livet inte haft något emot att han gjorde, säger han.

Musiken tog således Egon Veevo redan som barn. Han spelade i olika band som också turnerade och det var på det sättet han hamnade i Österbotten.

– Jag försökte studera ett och annat i Estland men jag fann inget som jag ville fortsätta med. Sommaren 1996 besökte jag evenemanget Kristen sång på Stundars tillsammans med ett estniskt band. Där kom jag i kontakt med några studerande från Fria Kristliga Folkhögskolan (FKF), som jag upplevde intressant. Det ledde till att jag ville ta examen i musik och så kom jag mig till musikhuset i Jakobstad 1999.

Numera kallar Egon Veevo sig för en inventarie på musikhuset.

– Jag var där i åtta år, först gick jag yrkesutbildningen och sedan yrkeshögskolan.

Sedan dess har han stannat i Jakobstad. Det har nu blivit tretton år.

– Jag trivs i Jakobstad och med människorna här. Staden har passlig storlek. Men för att får flera spelningar borde man kanske bo någon annanstans.

För tillfället räcker inte spelningarna till för att försörja sig på, så han jobbar också som fotograf på kryssningsbåten mellan Helsingfors och Stockholm.

– Det är inget fel på jobbet, men efter ett tiodagars arbetspass blir jag trött på att vara bland folk. Jag har passagerarhytt och ifall grannarna festar fyrtioåtta timmar i sträck så ställer jag ibland mig frågan om det är de eller jag som ska åka i havet.

Egon Veevo säger att han skulle behöva cirka tio spelningar per månad för att leva på musiken.

– Jag har inget band som jag spelar regelbundet med. Mest deltar jag som musiker i olika projekt, såsom till exempel med Jacob Gospel och Ichtys. Jag spelar helst gospel och soul, sånt som har lite sväng.

Han tackar inte nej till spelningar på krogar.

– Det är ju mitt jobb. Och så kan man ju också tänka att det behövs flera kristna på puben. Man behöver ju inte slå alla med Bibeln i huvudet. Visst kan det vara konfliktfyllt. Men förhoppningsvis gör man intryck på människor var man än är.

Egentligen har han inte haft så många spelningar på krogar, det är mest Torsdagsjazz i Jakobstad och dit kommer folk mest för musiken även om de tar sig några öl.

– Jag är heller inte intresserad av att spela dansmusik. Jag skulle inte vilja spela på båten.

Underhållande svenska

Svenska har Egon Veevo lärt sig i Vasa 1997, han gick först på språklinjen vid Evangeliska Folkhögskolan och sedan på FKF:s tvååriga musiklinje.

– Det var bara att börja tala. Men jag borde skicka en räkning till mina kompisar för den underhållning jag bjudit dem på med alla mina felsägningar.

I dag hörs den estniska accenten knappast alls när Veevo talar.

– Jag blir gladast när jag lyckas lura finlandssvenskarna att svenskan är mitt modersmål. Jag tror jag har ärvt min fars språköra, han hade lätt för språk.

Läs mera i Kyrkpressen 33/2010

Johan Sandberg



litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28