Öknen släcker törst

Människa. Öknens fäder och mödrar är Ezra Gebremehdins teologiska specialitet.

22.7.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg

Hjärtat är slagfältet mellan gott och ont, menar Ezra Gebremehdin. Ökenfäderna han har studerat backar upp honom.

I och för sig ter sig inte hans val helt osökt. Ezra Gebremehdin har sina rötter i Eritreas och Etiopiens solstekta landskap.
Han kom redan där i kontakt med rikssvenska Evangeliska Fosterlandsstiftelsens arbete i den lutherska Mekane Yesuskyrkan. När det blev dags för honom att doktorera hamnade han i Sverige. På den vägen blev han. Trots att han nu bott 40 år i Sverige och talar en grammatikaliskt perfekt och rik svenska känner han väl till sitt arv och öknens kloka kvinnor och män.

Alltemellanåt kryddas Gebremehdins repliker av något guldkorn –  eller kanske sandkorn? – från asketerna. Och hans tanke om att de har mycket att lära oss känns alltmer attraktiv ju mer han öppnar dörren på glänt till öknens hemligheter.

Det handlar om hjärtat

Ezra Gebremehdin har skrivit en lärobok, Arvet från kyrkofäderna, som används både i Sverige och övriga Norden. Där tar han upp den spiritualitet som föddes ur öknarna i Egypten, Palestina och Kappadokien.

– Platser är viktiga i Bibeln och eremiterna drog sig tidigt undan i öknen. Egyptiern Antonios, han som blev klosterväsendets fader, hade själv först gått i lära hos en ökeneremit, berättar Gebremehdin.

Askesen och viljan att dra sig undan det världsliga har ibland kritiserats. Det är lätt att vara en god medmänniska när man bara har sig själv och ingen påfrestande omvärld. Men samtidigt lockar ökenfädernas hängivna andlighet den moderna generationen, som girigt slukar bland annat den svenske pingstpastorn Peter Halldorfs populära böcker i ämnet.

– Min känsla är att ökenfäderna talar till många människors starka längtan efter djup och äkthet. Deras budskap handlar om mer än att späka och förakta kroppen. De säger att vi är mer än kropp, både hjärna och hjärta. En del använder ordet själ. För mig är ”hjärta” ännu bättre.

Han konstaterar att det är just hjärtat som ökenfäderna hela tiden framhåller som det viktiga. ”Mer än allting annat, vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv”, som det sägs i Ordspråksboken.

Ökenfäderna uppmanar oss att prioritera, och det här är en förmåga Ezra Gebremehdin tror nutidens människor saknar. Gebremehdin citerar en ökenfader, som konstaterade att en människa inte får ro förrän hon säger: ”Bara Gud och jag finns i världen”.

– Vi kan inte bre ut oss över allt, vi kan inte förakta vår kallelse. Det finns en stor vilsenhet. Många gånger är man så nära källan och struntar i den. Abba Theseios frågar sig hur vi kan bevara vårt hjärta när vår mun och vår mage står öppna. Ibland är hindret kanske just det att man har så mycket gott i livet, kläder, mat och hälsa. Tårarna är borta. Å, vad ökenfäderna har mycket att säga om tårarnas betydelse! Det handlar om hunger, längtan och passion.

Han säger att glupskhet i livet är rädslan för tomhet. Än en gång öser han upp en insikt från öknen som klingar tankeväckande logisk. Visdomskornet kommer från Abba Izak: ”Vad är habegär? Det är att tro att Gud inte tar hand om en, att misströsta.”

I öknen klockan åtta

Måste då alla söka sig ut i öknen? Det är kanske bara några få förunnat att klara en sådan andlig resa både fysiskt och ekonomiskt. Nej, menar Ezra Gebremehdin.

– Öknen kan finnas på alla plan. Den kan vara ett litet hörn eller en vrå någonstans. Men den kan också finnas i vår förståelse av tiden, så att vi bestämmer att ”klockan åtta på morgonen, det är min öken”.

Läs mer i Kyrkpressen 29-30/2010

May Wikström



rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10