Diakoniarbetare saknar direktiv

Samhälle. Tiggarna blir allt fler i de finländska städerna. Också kyrkans diakoniarbetare står rådvilla inför deras bedjande blickar och en del efterfrågar klarare direktiv. 7.7.2010 kl. 00:00

Mao Lindholm

Det är fler än kyrkans diakoniarbetare som är osäkra på rätt inställning till tiggeriet. Att förbjuda tiggeri är ingen lösning.

Marja-Liisa Laihia, sekreterare för mångkulturellt arbete vid Kyrkostyrelsen, får ofta e-post eller samtal av församlingsanställda som undrar hur de borde förhålla sig till de fattiga vandrarna från öst. Enligt henne är utgångspunkten för diakonalt arbete att bemöta alla människor som likvärdiga, oberoende av etnicitet och religion.

– Tiggare har lika stor rätt till diakonal hjälp som andra. Kyrkan behöver inte följa kommunernas eller städernas princip för bemötandet av medmänniskor ifall deras linjedragningar uppfattas som etiskt tvivelaktiga.

För närvarande håller kyrkostyrelsen på att utarbeta ett ställningstagande i frågan som ska publiceras i augusti. Kyrkostyrelsen planerar även att göra upp direktiv till församlingarna. Hur och när det sker är ännu oklart. 

Matkassar och tudelning

I Borgå syns romska tiggare tidvis i gatubilden. Enligt diakonissan Irina Lemberg har församlingen inte hittills hjälpt dem på något sätt.

–  I synnerhet äldre berörs illa av att se dem. Själv känner jag mig tudelad i frågan. Tiggariet kan vara organiserat och det kan hända att de slantar som tiggarna skramlar ihop kan hamna i högre uppdragsgivares fickor. 

Eventuella åtgärder för tiggarnas väl har inte diskuterats i församlingen.

– Just nu är jag den enda diakonissan på jobb och vi har fullt upp med att klara av det som vi redan tagit på oss.

Lemberg tror inte att det är en lösning på problemet att förbjuda tiggeri. I stället hoppas hon att beslutsfattare på EU-nivå ska hitta ett sätt att hjälpa de rumänska tiggarna i deras hemland.

Enligt diakon Gerd Erickson i Vasa söker församlingen inte aktivt upp de tiggare som finns i staden. Däremot får de som självmant kommer till diakonimottagningen hjälp.

– Vi brukar ge tiggare med familj en matkasse. De är också välkomna till våra parkcaféer och övriga tillställningar. Övriga hjälpåtgärder är knepiga eftersom de är tillfälliga klienter utan fast adress.

Enligt Erickson är det svårt för diakoniarbetarna att hjälpa alla nödställda. Hon välkomnar aktuella direktiv från kyrkostyrelsen och ser det som viktigt att till exempel socialbyrån, församlingen, polisen samarbetar för att göra upp gemensamma spelregler och utbyta information.

– Om vi vet hur socialen och övriga instanser hjälper är det enklare att veta hur vi ska hjälpa.

Läs mera i Kyrkpressen 27/2010

Marina Wiik



PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36