Författaren Monika Fagerholm fyllde 50 år i februari. Ingen femtioårskris har infunnit sig, men nog en insikt.
– Jag trivs ganska bra just nu. Men livet är egentligen ganska kort. Att förstå det är en annan sak än att erfara det.
I åtta år har hon varit nykter alkoholist. När hon slutade dricka var hon 42, och före det hade hon i fem års tid försökt bli kvitt alkoholen.
– Att sluta var inte världens enklaste sak. Den processen, och hur jag lever nu, är en av de största sakerna i mitt liv. Jag skulle nästan inte vara utan den upplevelsen.
När hon slutade dricka släppte hon också tanken på att vara sin egen lyckas smed, att med sitt kontrollbehov och sin starka vilja få fason på livet.
– På det viset blir du bara sjukare. Du måste släppa allt och inse att du är maktlös. Då får du all hjälp du kan få, då händer nånting.
Hon tror att det finns en fara i att vara en ordmänniska, den som skriver och läser böcker.
– Man får en övertro på ord. Det finns människor som formulerar sig genom livet. De tror att den där briljanta formuleringen är en handling. Det är den inte. Det är hemskt viktigt att inse det.
Ordmänniskor tror lätt att de kan fixa saker och ting genom att veta allt om dem. Själv visste hon allt om alkoholism.
– Problemet var att jag hade druckit tre flaskor vin när jag visste som bäst, så det hjälpte mig inte att sluta.
Läs hela profilen i förnyade Kyrkpressen 37/2011.
