Jag vill att publiken ska uppleva Gud

Människa. Tjugo år i Finlands jazzelit, fyra utan alkohol. Ulf Krokfors vet hur livets avigsida ser ut. Då följde han sin fria vilja. Nu vill han följa Gud. 25.9.2008 kl. 00:00

Mira Strandberg

– När man spelar måste man ha något att säga. Det räcker inte att spela C-dur upp och ner eller att bli teknisk virtuos på sitt instrument, säger Ulf Krokfors.

– När jag ser tillbaka inser jag att jag hela tiden har varit i Guds hand. Jag har varit i sådana situationer att jag egentligen borde vara död, säger Ulf Krokfors och syftar på de sexton åren av hans liv då vardagen fylldes av ölstop.

Spiralen började när han som tjugotvååring blev antagen till Sibeliusakademins jazzlinje och flyttade från hemstaden Ekenäs till Helsingfors.

– Studierna slutade innan de ens började. Jag började spela med en massa avantgardister i stan och kom in på sidospår med alkohol och knark. Mot slutet var jag uppe i en Koskenkorva om dagen.

I hans frikyrkosjäl med rötter i pingstkyrkan i Ekenäs fanns hela tiden en tro på Gud, men det var en Gud på ett filosofiskt, högre plan utan kontakt till vardagen.

– Jag var så långt borta från honom. Och jag förstod inte att fast Gud finns så måste jag göra min del också. Jag kunde sitta där och skåla med Gud och fråga honom när han hade tänkt börja jobba, samtidigt som jag var på väg till disken för att köpa nästa öl.

Hellre nykter trots ångest

1997 gjorde sig Gud påmind i Ulf Krokfors liv på ett rätt dramatiskt sätt. Det var året hans pappa kom till tro.

– Han hade suttit med hagelbössan i munnen och tänkt att nu räcker det, men fått en ingivelse om att söka fram familjebibeln. Han läste i Johannesevangeliet och blev helt förändrad.

Men ändå dröjde det sju år till innan också Ulf fick nog av sitt liv. År 2004 kom vändningen.

– Jag beslutade mig bara för att sluta, det var väl min självbevarelsedrift som vann till slut. Men jag har inte själv åstadkommit förändringen, den tackar jag helt och hållet Gud för. Jag såg inga änglar eller blixtar, men jag vet att jag var buren i bön av många. Speciellt min pappa hade börjat be mycket för mig.

Frigörelsen från de tidigare vanorna och umgängeskretsarna har gått förvånansvärt smärtfritt.

– Därför vet jag att det inte bara är min förtjänst.

Men livet utan rusmedel är ingen dans på rosor. När hjärnan kan tänka klart igen släpper den också fram känslor som tidigare förtryckts med starköl och vodka.

– Det är mycket ångest och rädsla som kommer upp till ytan nu. Jag inser att det här var en del av orsaken till att jag började dricka, de här känslorna fanns redan då. De är svåra att ta itu med, men ändå är det roligare att ta livet nyktert än att alltid försvinna in i någon dimma.

Mira Strandberg



vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02

Helsingfors. Peter Halldorf besöker Helsingfors nästa vecka. Enhet och ekumenik är temat för hans anförande i Johanneskyrkan. 30.3.2017 kl. 13:28

familj. För Bettina Westergård har livet som mamma till åtta fosterbarn inte alltid varit lätt, men hon har aldrig ångrat sitt beslut.– Men jag har fått leva ett så rikt liv. 30.3.2017 kl. 08:12

profilintervju. För mig har det varit viktigt att stå kvar i att Gud ville mig, säger Alaric Mård. 29.3.2017 kl. 15:01

kyrkoherdeinstallation. Stockholm, London, Helsingfors – det finns inte bara ett sätt att vara kyrka på. Daniel Björk har sett många olika församlingar och litar på att Petrus är på väg åt rätt håll. 30.3.2017 kl. 10:36

konsumtion. Varför är min konsumtion problematisk – inte bara för andra utan också för mig själv? Erika Rönngård söker svar och lösningar i tre böcker som handlar om konsumtionssamhället. 23.3.2017 kl. 13:48

björneborg. Poliser har besökt Skogsängens kyrka i Björneborg för att bötfälla de papperslösa flyktingar som församlingen inhyser i kyrkan. 23.3.2017 kl. 11:55

Kyrka. Ungas möjligheter att påverka lutherska kyrkans beslutsfattande måste bli bättre. Nu vädjar NAVI till kyrkomötets framtidskommitté om att något måste göras. 23.3.2017 kl. 00:00

Bok. Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds har läst Philip Teirs nya roman Så här upphör världen. 23.3.2017 kl. 00:00

äktenskap. Den kompromisslösning som Mariehamns församling tagit fram i frågan om äktenskap för samkönade par är till biskop Björn Vikströms belåtenhet. 20.3.2017 kl. 15:09

hopp. Det finns de som samlar på frimärken, och andra samlar på kapsyler. I del tre av en serie i sex delar berättar Karin Erlandsson att hon samlar på berättelser om det kristna hoppet. 16.3.2017 kl. 16:12

kyrkslätt. När det är religionstimme i Kyrkslätt undervisas alla barn, oberoende av åskådning, i samma grupp. Oacceptabelt, säger Jarri Vuorio, vars son hör till ortodoxa kyrkan. 16.3.2017 kl. 13:17

profilen. Han är en stor optimist. Men Kenneth Holmgård säger att när en optimist faller så faller han hårt. Och det har han gjort några gånger. Det är många höjder och många dalar. 15.3.2017 kl. 16:06

Helsingfors. Alla svenska Helsingforsförsamlingar läser asylbeslut i gudstjänsten under fastan. Varför? För ökad medmänsklighet. 14.3.2017 kl. 11:20

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13