Rolf Steffansson arbetade fyra år som missionär i Kahama under 1990-talet. Som vanlig församlingspräst, med dop och förrättningar, predikningar och administration.
– Största skillnaden var att där var vi på expansionen hela tiden.
Missionsfält är en föråldrad term när mission betyder samarbete med lokala kyrkor. FMS talar därför om programområden i sin verksamhet. Först står fortfarande förkunnelsen, dock inte i den traditionella bilden av en vit missionär i solhjälm med bibeln i hand under ett apbrödsträd.
– Evangelisten i min församling i Kahama var så mycket bättre på att använda bevingade ord och koppla ihop förkunnelsen med den lokala kulturen, säger Steffansson.
Behövs det fortfarande missionärer, blivande utrikesdirektör vid Rolf Steffansson?
Dagens missionärer är av två olika sorter, förklarar han. Den ena är experten.
– Det kan behövas en it-kunnig person som bygger upp kommunikationssystemet i en kyrka under fyra, fem år, exemplifierar han.
Den andra är medvandraren som kommer från ett främmande land.
– Min verksamhet i Kahama bidrog till att tanzanierna såg sig som en del av den världsvida kyrkan.
Steffansson har jobbat i bägge rollerna. Under åren 2000 – 2003 som expert och chef för FMS arbete i Tanzania.
När Pernåherden blir direktör för utrikesarbetet på Finska Missionssällskapet i höst kommer han att basa för en personal på 240 personer som i tjugo olika länder.
Läs mera om Rolf Steffansson i Kyrkpressen nummer 31.
