Gud botade - nu vill hon hjälpa

Människa. Sju cancerdiagnoser är den osannolika statistiken för Harriet Klar. Lika många gånger har hon orkat se framåt. Under den tyngsta tiden var det diakonissan som hjälpte henne att orka. 29.2.2008 kl. 00:00

 

 
Harriet Klar vill anvnda sitt liv till att hjälpa andra.

– Jag har direktkontakt uppåt, det har jag verkligen, förklarar Harriet Klar från Esbo sin överlevnadshistoria. Sju olika sorters cancerformer har hon överlevt, alla treor i en skala från ett till tre som mäter hur allvarlig sjukdomen är.

Livet som cancerpatient började när hon var tretton. Då insjuknade hon i lymfkörtelcancer och läkarna gav henne två månaders levnadstid, men hon tillfrisknade efter ett år av behandlingar på sjukhus. När cancern förnyade sig redan när hon var femton fick hennes föräldrar rådet att inte berätta för henne hur allvarligt läget var.

– Men nog förstod jag att det var allvarligt när kompisarna runtomkring mig på avdelningen började dö.

Harriet klarade sig. Tillfrisknandet var snudd på mirakulöst, och läkarna förundrades.
– De sa att jag aldrig hade överlevt om jag inte hade varit så utåtriktad och glad.

Kallades cancerbobban

Den långa frånvaron gjorde skolgången besvärlig, inte minst för att hon blev retad då hon återvände.

– De kallade mig för cancerbobban, minns Harriet, som fick byta skola till Steinerskolan.

De erfarenheter hon hade med sig gjorde att hon inte vågade berätta för någon att hon hade varit sjuk. I stället drog hon sig tillbaka och gick i många år med höga kragar och scarfar för att dölja sitt operationsärr.

– Jag fick som ett skal omkring mig för jag skämdes för min sjukdom, berättar hon.

Det dröjde många år innan följande cancerdiagnos kom, men före det fick hon ett annat chockbesked. Vid aderton års ålder sa läkarna att hon inte kommer att kunna få barn och rådde henne att göra abort om hon blev gravid. Barnet skulle med säkerhet bli handikappat.

– Jag hade träffat min man när jag var sjutton och när jag blev tjugotre lade jag händerna i kors och sa till Gud att jag ville ha ett friskt barn. ”Hjälp nu mig”, bad jag.

Bönen hade verkan, för 1977 föddes hennes son Thomas helt frisk. 1991 föddes hennes andra son, Christoffer, också han helt frisk.

– Thomas är aktivt troende, säkert för att jag bad så mycket när jag väntade honom, skrattar Harriet.

En rödhårig ängel

1994 drabbades Harriet av livmodercancer och opererades. Därefter följde sköldkörtelcancer och ännu en operation.

– Nej, hur får jag cancer nu igen, det är ju grymt, tänkte jag då. Men jag har inte börjat stirra på mig själv, utan alltid strävat framåt. Det fysiska och psykiska går hand i hand. Man måste ha hopp, annars blir man bara kvar i sängen, säger hon bestämt.

En dag gjorde Harriet en vurpa på parkeringsplatsen och kom inte upp. Hon fördes med ambulans till Jorvs sjukhus, där en läkare sa att hon skulle få åka hem.

– Men medan jag väntade på alla resultat kom en rödhårig sjuksköterska och sa åt mig att säga åt läkarna att jag ville stanna kvar. Jag tyckte det var lite konstigt, men stannade ändå över natten.

Följande dag hade en annan läkare tittat på hennes röntgenbilder och upptäckt att hon hade cancer i njuren.

– När jag ville tacka sjuksköterskan för att hon fått mig att stanna kvar fanns hon ingenstans. Jag har inte hittat henne ännu heller, men jag är säker på att hon var där. Jag tror att hon var en ängel, säger Harriet.

Församlingen hjälpte

Efter en njuroperation drabbades Harriet av hjärtinfarkt, men hämtade sig. Strax därpå upptäckte hon en knöl i nacken som visade sig vara en canceresvulst, och den opererades bort. Det senaste sjukdomsvarvet inleddes i maj i fjol då läkarna upptäckte att hon hade tjocktarmscancer. När den opererades visade det sig att cancern hade spritt sig och att hon hade metastaser i levern också. Därför opererades också 30 procent av levern bort.

– Den sista gången tog hårt på mig, för jag var så sjuk. Jag var jättedeppig och fick kontaktuppgifter till Hucsens hjälptelefon. När jag ringde dit och ville ha stöd fick jag bara svaret att man inte kan operera levern. De uppmanade mig tala med min läkare och avslutade sedan abrupt samtalet, minns hon.

– Då ringde jag till församlingen.

Det samtalet har hon inte ångrat. Diakonissan kom på hembesök på kort varsel, och har fortsatt att vara Harriets stöd sedan dess.

– Fler människor borde få veta att det finns så fin hjälp att få i församlingen. Jag hade aldrig tänkt på det själv.

En god gärning om dagen

Harriets recept för att orka kämpa är att tänka mer på andra än på sig själv.

– Det känns bra att kunna hjälpa. När jag får ge något åt andra så får jag det själv. Om jag varje dag gör en god sak så har jag det bra.

Hjälparviljan kanaliserar Harriet genom lokalpolitik. Hon är bland annat suppleant i stadsfullmäktige i Esbo och känner speciellt för de äldre. Genom sin suppleantplats i äldrerådet har hon bland annat kunnat hjälpa seniorerna att hitta en ny träffpunkt när staden drog in pengarna för tisdagsmöten på Logen i Gröndal.

– Jag bad till Gud att han skulle hjälpa mig att kunna erbjuda något alternativ, för det är ju så viktigt att de får träffas. Ett tu tre kom jag på att kapellet i Karabacka kunde vara en lösning, så jag ringde kyrkoherden.

En halv timme senare ringde han tillbaka och hade ordnat saken.

– Gud har botat mig och jag vill använda min tid här till att hjälpa och göra gott. När det är min tid så far jag, men jag ber alltid att Gud ska ge mig styrka.

– Jag är så tacksam för alla de människor som har bett för mig, till och med människor som jag inte trott att ber över huvudtaget.

Mira Strandberg



Mest läst

    Lärkkulla. – Lärkkulla behövs som en mötesplats för kyrkligt anställda och aktiva i vårt avlånga stift, säger Wallén. 28.1.2020 kl. 09:24

    ungdomens kyrkodagar. Deltagare på Ungdomens kyrkodagar ger tummen upp för en kyrka som är aktiv i klimatdiskussionen. 27.1.2020 kl. 17:58

    ungdomens kyrkodagar. "Säg åt oss att det är nya tider nu!" sa biskop Bo-Göran Åstrand till deltagarna på Ungdomens kyrkodagar. Han hade sällskap av ärkebiskop Tapio Luoma som besökte UK för första gången. 24.1.2020 kl. 18:36

    barnböcker. Vad kan de bästa barnböckerna lära oss? Massor. Sofia Torvalds skriver om hur man klarar blod på födelsedagen, bitande rävar, lejon som vaktar bäckar och mjölk som blivit sur. 22.1.2020 kl. 14:15

    besök. En delegation ledd av biskopen i Helsingfors Teemu Laajasalo mötte påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. 17.1.2020 kl. 14:00

    biståndsarbete. ”Mitt barn är värdefullt precis sådant som det är.” Skolan förändrar både föräldrarnas och samhällets inställning till personer med funktionsnedsättning. 16.1.2020 kl. 00:00

    doktorsavhandling. Positionerna är låsta, vi måste börja tala om äktenskapet på ett nytt sätt, säger Emma Audas, som idag disputerar med en avhandling om kyrkans äktenskapssyn. 16.1.2020 kl. 10:51

    gemenskap. Våra gemenskaper ser kanske inte längre ut som de gjorde förr, men fortfarande handlar de om att vi ser varandra och delar samma upplevelser. 16.1.2020 kl. 00:01

    val. Kandidatgalleriet för kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalen har nu öppnat på nätet. 15.1.2020 kl. 08:33

    Helsingfors. Utmaningarna för församlingarna i Helsingfors är större än på annat håll. Traditionen av kyrklighet är svagare – men de unga utforskar tron fördomslöst. 16.1.2020 kl. 00:01

    forskning. Under årets första stiftsseminarium föreläser biskop Bo-Göran Åstrand, Sara Gehlin och Björn Vikström. 13.1.2020 kl. 15:36

    bibelöversättning. Sedan 2004 har Kronobyborna Magnus och Anna Dahlbacka arbetat med att översätta Bibeln till samburu. De fick börja från början. Först fick de lära sig språket, sedan skapa dess skriftspråk. 13.1.2020 kl. 11:53

    församlingssammanslagning. – Historiens vingslag går över vår bygd, konstaterade Anders Store när han som nyinstallerad kyrkoherde höll sin första predikan i nya Kronoby församling på söndagen. Vid årsskiftet gick Terjärv, Nedervetil och Kronoby samman till en församling. 5.1.2020 kl. 15:28

    lovsång. När musiker från Petrus församling i Helsingfors släpper ett nytt album är målet inte att skapa hitsinglar – utan att göra lovsångsmusik som känns relevant i Finland år 2020. 30.12.2019 kl. 16:14

    layout. Kyrkpressens webbsida har genomgått en liten ansiktslyftning. 27.12.2019 kl. 10:02

    skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

    JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

    musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

    Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

    NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

    Mest läst