Böcker som lett till möten

Kultur. Fyrtio år – så länge har Wilfrid Stinissen bott i Sverige. Det är exakt halva hans liv. Men den planerade eremittillvaron blev det inget av. En enträgen åhörare fick honom att sätta ihop några föredrag till en bok, och sedan dess har böcker lett till möten som lett till böcker som lett till möten.
27.2.2008 kl. 00:00

 

– Det här är Sveriges längsta allé, säger taxichauffören och kör fram och tillbaka genom den tre gånger innan hon hittar karmeliternas gård.
Adressen ”Norraby, Tågarp” borde göra det mycket enkelt att hitta – husen är få – men det hjälps inte.

– Jag har hört att det är Europas vackraste allé, säger Wilfrid Stinissen när han tar emot. Men det är svårt att verifiera förstås!

Stallet blev kapell

Karmelitsystrarna i Glumslöv två mil bort hade funnits på plats ett tag när de skrev till den stora brödrakommuniteten i Flandern att de längtade efter att få fira mässa varje dag. Det var en längtan som ledningen förstod, och i maj 1967 reste två bröder till Skåne för att rekognoscera.
– De hittade den här gamla, gamla bondgården med utedass och tyckte att den passade bra. Den 17 augusti kom broder Emmanuel och jag i en bil. Vi sålde den och köpte en moped, för vi ville leva fattigare, men vi skulle ju ta oss till systrarna varje dag och fira mässa … Sedan började vi bygga om huset. Det gamla stallet gjorde vi till vårt kapell. Det första året var det mycket flugor där!
Själv var han inte alls involverad i förberedelserna för flytten, eftersom han befann sig i ett eremitkloster i södra Frankrike när systrarnas fråga kom.
– Men jag visste att vi hade planer på att stifta något mycket kontemplativt varsomhelst i världen. När jag hörde om Sverige tänkte jag: det är lika mycket folk som i Belgien, men tolv gånger så stort. I Belgien går det inte att vara avskild, och klostren i Flandern är stora, ligger mitt i städerna, är fulla av aktivitet. Jag tänkte inte att Sverige skulle vara paradiset, bara att det fanns plats här! Och jag visste att det skulle bli kallt. Jag tänkte mig det som en askes.

Tillbaka till källorna

Bröderna byggde sina celler – ”de är extremt små, också med våra mått mätt” – och två gästrum i den gamla bondgården. Allt skulle vara mycket enkelt, avskildheten var viktig.
– Vi ville tillbaka till källorna, leva meditativt. Men så kom det folk … Så är det med alla eremiter, tror jag.
När trafiken genom den rekordlånga allén ökade insåg bröderna att de hade en uppgift som sträckte sig längre än till att fira mässa med systrarna och be för sitt nya hemland.
– Då köpte vi det gamla skolhuset också och byggde en korridor emellan för att kunna ta emot fler gäster!
Till skillnad från systrarna är karmelitbröder ganska utåtriktade i sitt arbete. Wilfrid Stinissen själv hade varit de unga brödernas filosofiprofessor och novismästare i Flandern. Han fann att svenskarna också ville lyssna på hans föredrag, och ryktet om de reträtter som han och de andra bröderna ordnade spreds snabbt över Sverige och grannländerna. ”En gång i månaden kan man vara ute” – så beskriver han balansen mellan det gemensamma livet på plats i Tågarp och reträtt– och föredragsresorna, som vid det här laget har blivit många. Och givande också för honom själv:
– Man kan alltid lära sig att leva sig in mer, lyssna mer … Redan innan man sagt något har ofta något hänt, säger han.

Läs mera i Kp 9/2008. 

Anna Braw



ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19