Gud är den kärleksgnista som finns i var och en av oss för vi är mer än den kropp vi har. Han är det goda, det högsta, det stora frågetecknet. Den insikten räcker.
| – Jag tror att sanningen, kärnan i tron är som en slipad diamant med många ytor, säger Maj-Britt Grönholm. |
– Om det hade varit meningen att vi ska förstå en Gud som är omöjlig att förstå så hade det redan skett, säger Maj-Britt ”Maje” Grönholm.
Maje Grönholm tycker om att utbyta tankar med sina medmänniskor. Under åren som modersmålslärare och rektor var det ett dagligt privilegium att stötas och blötas mot ungdomar i gymnasieåldern, uppmuntra, utmanas och ompröva sina åsikter. Som pensionär sedan ett år tillbaka är det just ungdomskraften hon saknar mest från skolvärlden, men diskuterar gör hon fortfarande gärna.
– Jag har alltid gått på om att vi alla ska dela med oss av våra tankar och åsikter, att vi alla har ett ansvar för varandra och för att utveckla vårt samhälle.
Vi är så dåliga på att våga tänka högt och ge uttryck för vad vi tycker. Men det är först när man prövar sina tankar på någon annan som man märker om de bär. Det är med andra man blir till, säger hon.
Samtidigt har livet lärt henne att låta människor leva och gå sin väg – utan att fördöma.
– Vi är så olika, men alla ska få vara äkta och den de är just då.
Läs profilen i Kp 47/2007.
