Tro och kunskap är två centrala element i professor Tapio Puolimatkas liv. Och just i den ordningen.
Då Tapio Puolimatka var tolv år gammal fick han ett oemotståndligt behov av att läsa Bibeln. De kommande åren blev det också bibelläsning för hela slanten. Då han fyllde femton hade han läst Bibeln tre gånger från pärm till pärm. En av förklaringarna till att han drogs till Bibeln kan sökas i hans barndom. Hans farfar och morfar var bägge aktiva inom den evangeliska rörelsen. Den ena som präst och kyrkoherde, den andra som lekmannapredikant.
– Efter perioden av bibelläsning fann jag Gud även om jag redan tidigare hade ansett mig vara troende.
– Eller egentligen kan det mera korrekt beskrivas så att det var Gud som fann mig, tillägger Puolimatka.
Enkelt men obegripligt
Det som hände var lika enkelt som obegripligt. Under en lunchpaus i en kristen konferens upplevde Tapio Puolimatka att han helt plötsligt intensivt upplevde Guds närhet.
– Den stunden överraskade mig helt och jag kunde endast konstatera: aha, det är så här det är.
