Reflektioner vid nattvardsbordet

Teologi. Huvudfrågan i den pågående debatten om vem som har rätt att ta del av nattvarden har gällt prästens skyldigheter och rättigheter när det gäller att dela ut nattvarden. Är prästen skyldig att ge den åt alla, eller har han rätt att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? 20.9.2007 kl. 00:00

Huvudfrågan i den pågående debatten om vem som har rätt att ta del av nattvarden har gällt prästens skyldigheter och rättigheter när det gäller att dela ut nattvarden. Är prästen skyldig att ge den åt alla, eller har han rätt att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det?

 
Illustration: Sanna Kallio

Den pågående debatten visar att det finns olika åsikter om den saken.

Biskop Gustav Björkstrand har påmint om kyrkolagen och kyrkoordningen. Kyrkoordningens § 11 moment 1 säger: ”Berättigad att delta i nattvarden är varje konfirmerad medlem av kyrkan.” Att vara en konfirmerad medlem av kyrkan innebär att man också är döpt och skriftskolgången eftersom det är en förutsättning för att bli konfirmerad.

Kaplan Halvar Sandell har med hänvisning till Bibeln och kyrkans tradition hävdat sin rätt att inte dela ut nattvarden på dessa premisser. Han menar sig ha rätt att också vägra att dela ut nattvarden åt personer som enligt hans bedömning av en eller annan orsak inte är beredda eller värdiga att motta den. Exakt vilka de kriterier är som enligt Sandell ger honom rätt att förvägra någon nattvard har förblivit oklart.

Sandell har också motiverat sin rätt att förvägra någon nattvard med Bibeln, traditionen och kyrkans bekännelse. Bland annat har han i en radiointervju (13.9) påmint om att nattvarden instiftades i ett slutet rum där endast sådana som trodde på Jesus Kristus fanns och att det öppna nattvardsbordet är ett tämligen sent påfund som beror på att kyrkan blev en folkkyrka.

Utan att närmare gå in på temat Judas finns det orsak att påminna om att också han fanns i den krets som var med om det som beskrivs med de kända orden:

I den natt då vår Herre Jesus Kristus blev förrådd, tog han ett bröd, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: ”Tag och ät. Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.” Likaså tog han kalken, tackade, gav åt lärjungarna och sade: ”Drick härav alla. Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta ni gör detta, gör det till min åminnelse. (Matt 26:26-28, Mark 14.22-24, Luk 22:19-20, 1 Kor 11:23-25)

Bland annat med tanke på Judas, på att blodet blir utgjutet ”för många till syndernas förlåtelse” och på den universella missionsbefallning som Jesus senare gav sina lärjungar är det att våldföra sig på helheten om man vill göra nattvarden till något exklusivt som bildlikt talat endast kan utdelas i slutna rum.

Jesus Kristus dog och uppstod för hela världen, för oss alla, för att vi genom honom skall få syndernas förlåtelse och evigt liv. Detta budskap konkretiseras i nattvarden, som är en bekräftelse på att våra synder är förlåtna.

Att det är och kan vara så beror helt och fullt på att vi människor ingenting har att göra med hur nattvarden kom till eller vad den förmedlar. Detta slås fast bland annat i Luthers stora katekes där följande står att läsa om nattvarden, altarets sakrament: Ty det är icke uttänkt eller påfunnet av någon människa, utan av Kristus instiftat utan någons råd och anvisning.

En del av detta är att en persons synder inte är förlåtna vid det ögonblick då förlåtelsens ord uttalas. De är redan förlåtna i himlen i det ögonblick Jesus betalade för dem på korset.

Prästens roll är att som Guds och kyrkans representant påminna om och erbjuda alla människor den förlåtelse som redan är ett faktum. Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet där vi minns Jesu död och uppståndelse och förkunnar Hans återkomst. Det kan prästen göra därför att allt är fullbordat och allt är redo och för att detta glada budskap gäller alla.

Prästens roll är också att påminna människorna om att den nåd och välsignelse som erbjuds i nattvarden kan bli oss till dom. Men det är något helt annat än att utesluta någon från nådens bord.
I Luthers lilla katekes står att den som sätter sin tro till orden ”för eder utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse” är ”värdig och väl beredd” att undfå sakramentet. I Konkordieformeln sägs att ”Vi tro, lära och bekänna även, att det blott finns ett slags ovärdiga nattvardsgäster, nämligen de som icke tro, om vilka det står skrivet: ’Men den som icke tror, han är redan dömd’. Genom det ovärdiga bruket av det heliga sakramentet skärps och försvåras denna dom, 1 Kor. 11.”

Människans roll i sammanhanget är alltså att säga nej eller ja till förlåtelsen, att ta emot den eller förkasta den. Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom. Det är med andra ord en sak mellan Gud och nattvardsgästen. Det är inte en sak mellan prästen och nattvardsgästen.

Att det är så framgår på många olika ställen i vår kyrkas bekännelseskrifter, dit bland annat redan citerade Luthers stora och lilla katekes samt Konkordieformeln hör. Dit hör också Augsburgska bekännelsens apologi där det sägs att ”sakramentet utdelas till dem som vilja mottaga det, sedan de förut blivit förhörda och fått avlösning”. Att bli förhörd innebär i vår kyrkas liturgiska kontext att vi bekänner våra synder varefter vi får avlösning.

Till bekännelseskrifterna hör också Schmalkaldiska artiklarna där det om altarets sakrament sägs att brödet och vinet ”utdelas och mottagas av icke blott fromma, utan även ogudaktiga kristna”.
I Augsburgska bekännelsens apologi, som också är en del av bekännelseskrifterna, tillbakavisas bestämt tanken på att nattvarden skulle vara ”ett tecken på vittnesbörd och bekännelse”, eller en högtidsmåltid ”som tecken på det ömsesidiga sambandet och vänskapen mellan kristna”. Sådana tankar som här uttryckligen tillbakavisas förefaller ju föresväva dem som vill försöka hålla nattvardsbordet slutet och rent.

Stig Kankkonen



på djupet. Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat. 29.7.2019 kl. 10:00

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30

förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57

teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

kaplansval. Johanna Björkholm-Kallio har valts till kaplan i Jakobstads svenska församling bland tre sökande. Församlingsrådet valde henne i går kväll med rösterna 7 mot 6 för Jan-Gustav Björk. 20.6.2019 kl. 10:06

äktenskapsfrågan. Norra Finlands förvaltningsdomstol har omkullkastat Uleåborgs domkapitels beslut – det att domkapitlet gav en skriftlig varning till pastor Árpád Kovács för att han vigt ett par av samma kön. Domkapitlet ansåg att Kovács handlat mot sina prästlöften, domstolen var av annan åsikt. 17.6.2019 kl. 18:09

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50