Det gåtfulla folket

Ledare. Ledare 38/2007 Lovade inflytelserika politiker, kanske till och med hela partier, att höja vårdarnas löner med 500 euro i månaden? 18.9.2007 kl. 00:00
Lovade inflytelserika politiker, kanske till och med hela partier, att höja vårdarnas löner med 500 euro i månaden?
Eller diskuterade man kanske endast rent allmänt hur stort behovet att höja vårdsektorns löner är?

Ja, det råder delade meningar om den saken.
Det så kallade folket, alltså medborgarna och väljarna, torde överlag ha haft intrycket att det fanns ett klart och tydligt löfte, medan de så kallade politikerna efter att riksdagsvalet hållits svävar på målet eller förnekar att så var fallet.

 
Illustration: Jan Lindström
De olika uppfattningarna om hur det riktigt förhöll sig med det aktuella ”löftet” kan naturligtvis ha en rad förklaringar. En sak torde i alla fall vara solklar: budskapet gällande vårdarnas löner var så luddigt att det kunde tolkas.
Riksdagskandidaterna och partierna mumlade kort sagt i skägget.

En central
och viktig fråga är om de gjorde det taktiskt och medvetet, kanske till och med i akt och mening att få oss väljare att tro att vårdsektorns löner kommer att höjas med 500 euro i månaden.
Misstanken att det kanske är just så förstärks av det faktum att inget parti tydligt och klart i samband med valkampanjen deklarerade att det garanterat inte finns rum för sådana löneförhöjningar. Detta trots att alla nu förefaller vara överens om att så är fallet.

Det är förstås inte första gången som så kallade vallöften, verkliga eller inbillade, visar sig vara flyktigt munväder. Men det gör knappast saken bättre, snarare tvärtom.
Att medborgarna gång på gång får belägg för att allt det som sägs före ett val nödvändigtvis inte har någon större betydelse efter ett val tär på förtroendet för de folkvalda och därmed på förtroendet för demokratin.

Man kan se på frågan också ur ett annat perspektiv.
Är det kanske så att politikerna mist förtroendet för folket, för att väljarna inte röstar på dem som är ärliga och uppriktiga och säger som de är utan på dem som – förenklat sagt – lovar mest?
Är det så att politikerna ser väljarna som ett gåtfullt folk som lever i en verklighet med orealistiska drömmar medan politikernas uppdrag är att som realister ha hand om förståndet och hålla ordning och reda i republiken?

Att frågorna inte är omotiverade visar bland annat Anu Kantolas några år gamla doktorsavhandling Markkinakuri ja managerivalta. Den är en djupdykning i hur politikerna handlade i samband med den ekonomiska krisen på 1990-talet.
En slutsats man kan dra av avhandlingen är att politik inte längre är att prioritera mellan olika intressen och handlingsmodeller. Politiken har blivit neutral både i fråga om mål och medel och politikerna ser sig, för att citera Kantola, som ”objektiva och neutrala aktörer, som på basen av ekonomisk sakkunskap strävar efter att sköta ärendena på bästa möjliga sätt”.

Upplever man verkligheten så är det klart att människor av kött och blod med sina drömmar, önskemål och krav blir ett gåtfullt folk som man aldrig riktigt kan förstå sig på och inte heller lita på.
Den nuvarande regeringen med statsminister Matti Vanhanen i spetsen framstår som hårdhudade agenter för detta sätt att se på politiken.
Aktiva, engagerade diskussioner om värderingar och bedömningar lyser lika klart med sin frånvaro som tillfredsställelsen lyser klar över snabba, kamerala lösningar som kan göras utan diskussioner och konflikter.

Diskussionen om och kring vårdarnas löner är ett strålande exempel på allt detta.
Det etiska patos för vårdyrket som fanns under valkampanjen har förvandlats till ett ekonomiskt-tekniskt patos som säger nej, nej, nej till konkret handling.
Och det gåtfulla folkets förundran förbryllar de politiska beslutsfattarna.
Stig Kankkonen



Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22