Målsättningen är att få ut det mesta möjliga av de resurser som finns. Alltså att med förenade krafter ännu bättre arbeta för gemensamma mål.
| Illustration: Jan Lindström |
Utan att undervärdera alla de möjligheter till kommunikation som tekniken ger är ändå konkreta möten ”öga mot öga” mellan människor en grundförutsättning för genuin gemenskap. Stiftsdagarna visar sig förhoppningsvis vara ett ypperligt forum för sådana möten.
De konkreta förberedelserna sköts av en säkert på allt sätt kompetent arbetsgrupp. Det som vi alla har orsak att ägna oss åt är frågor som har att göra med de attityder som i hög grad inverkar på vad vi ser då vi ser oss omkring i vår finlandssvenska verklighet.
Hindrar våra attityder oss från att se samarbetsmöjligheter med vissa aktörer? Hindrar våra attityder oss kanske till och med från att se vilka alla vi kan och borde samarbeta med? Hur klarsynta och vidsynta är vi egentligen och hur beredda är vi att göra det som behöver göras för att skapa samhörighet och samverkan?
När det gäller samhörigheten mellan aktörerna i stiftet kan den skapas endast om aktörerna känner till varandra och varandras uppgifter. Det som därför skulle behövas är en grundlig kartläggning av vilka alla som verkar inom stiftet och vad deras roll är.
Det som också behövs är klart definierade målsättningar för församlingarna och för stiftet. Vissa mål ställs upp på kort sikt, vissa på mellanlång sikt och vissa på lång sikt.
Ytterligare behövs en definition och beskrivning av stiftets position och funktion i det samhälle där stiftet verkar.
Både inom stiftet och i stiftets förhållande till omgivningen – samt naturligtvis vice versa – finns mycket sådant som borde och ännu mera sådant som kunde göras, inte minst just på attitydplanet.
Bland annat förefaller det ganska ofta finnas ett större intresse av att slå vakt om det egna reviret än att fördomsfritt se hur man tillsammans kunde göra saker bättre. Andra sidan av samma sak är att man avhåller sig från att göra något eller ens presentera idéer om ämnet är sådant att det till äventyrs kanske hör hemma på någon annans bord.
Efter en kartläggning och analys av hur det ser ut i dag skulle det gälla att ”äckelrealistiskt” se över vad som är bra, vad som kan eller måste utvecklas, vad nytt som behövs och vad som kunde avslutas.
Det säger sig självt att detta skede varken är lätt eller smärtfritt. Inte desto mindre är det något som inte minst Borgå stift måste ta itu med. Tiderna har förändrats och förändras och strukturerna samt verksamhetsformerna måste ses över. Annars går det som förra predikanten sade: kyrkans skepp står på stadig grund.
Strukturernas enda uppgift måste vara att stöda kyrkan och församlingarna så att den givna uppgiften förverkligas. Strukturer som inte gör det är i bästa fall onödiga, i sämsta fall till hinder. Samma gäller också aktörerna i kyrkan, i Borgå stift och dess församlingar.
Grunden för det svåra men ofrånkomliga arbete som väntar är tack och lov lagd och den ligger fast. Kyrkans uppgift är förkunna Guds ord, förvalta sakramenten, utbreda det kristna budskapet och förverkliga kärleken till nästan.
Tryggt är också att veta att den Gud som har gett kyrkan dess uppgift också ser till att uppgiften blir gjord. Kanske inte alltid enligt människors planer – vilket vi gör väl i att komma ihåg – men i alla fall.
