Grisar är vi allihopa

Ledare. För en tid sedan skrev chefredaktör Torbjörn Kevin, Åbo Underrättelser, en ledare med rubriken ”Förnedringsteve”. Den handlade om hur ”död, nöd och utsatthet – allt kan bli föremål för trygg underhållning i hemmasoffan” . 12.6.2007 kl. 00:00
För en tid sedan skrev chefredaktör Torbjörn Kevin, Åbo Underrättelser, en ledare med rubriken ”Förnedringsteve”. Den handlade om hur ”död, nöd och utsatthet – allt kan bli föremål för trygg underhållning i hemmasoffan” .
Som exempel nämndes tv-inslag producerade av ett svenskt produktionsbolag som hade köpts och visats av public service-bolaget SVT. I ledaren nämndes också det holländska televisionsprogram där tre personer i behov av njurtransplantation tävlade om publikens gunst, som renderade en njure av en donator som också uppträdde i programmet. Det visade sig sedan att det programmet var påhittat från början till slut.

 
Illustration: Jan Lindström
Kevin undrar om det hela tiden måste bli värre och konstaterar riktigt och träffande att ”förnedringens droppe urholkar humanismens sten” samt att ”människovärdet devalveras för att det ligger lönsamhet i att förnedra människor”.
Kritiken för att det är så riktar han först och främst mot public service-bolagen som köper och visar skräpet och slår fast att ”program med förnedring som affärsidé skall inte sändas i public service-tv”.
Så kan man motiverat resonera. Men det finns också andra tänkbara infallsvinklar.

Det första som man kan fråga sig är om det överhuvudtaget finns någon motivering för att i den demokratiska frihetens namn tillåta produktion av hurudant skräp som helst.
Vad är det som säger att det skulle vara omöjligt eller fel att försöka minska eller sätta stopp för andlig nedsmutsning av omgivningen? Varför skulle det vara mindre önskvärt än att försöka göra samma sak med en fysisk nedsmutsning? Inte är väl vårt andliga jag mindre viktigt än vårt fysiska jag?

Det andra som man kan fråga sig är vilket ansvar konsumenterna har för den fortsatta nedsmutsningen.
Om vi som en kvinna och en man, som en ansvarstagande människa, skulle vägra titta på program ”med förnedring som affärsidé” skulle garanterat produktionen av dem upphöra. Men så länge vi sitter i våra soffor och begärligt slukar dem som smakliga godbitar kommer produktionen säkert som amen i kyrkan att fortsätta.
Där det finns pengar att hämta där finns det alltid en kö av sådana som vill ge folk det som folk vill ha.

Att kräva att public service-bolagen tar ansvaret för att distributionen av program med destruktiv, människoförnedrande tematik begränsas är tyvärr ingen lösning.
Om ett nej till slaskprogram leder till att vi konsumenter flyttar över till andra kanaler utarmas också det vettiga utbudet.
Dessutom är det knappast troligt att det nuvarande systemet med public service-bolag överlever utvecklingen. Och vem eller vilka skall då begränsa den andliga nedsmutsningen?

Summa summarum är det helt enkelt så att utvecklingen av programutbudet bestäms av oss konsumenter, av dig och av mig.
Ett sätt att bära det ansvaret är att aktivera sig i förhållande till de politiska beslutsfattare som ger ramarna för vad som kan och inte kan produceras, distribueras och visas. Om tillräckligt många kräver att de sätter tummen ner för program av det aktuella slaget kommer de att agera.
Ett annat sätt att ta ansvar är att säga nej till skräpet och ja till seriösa program, inklusive seriösa underhållningsprogram. Störtdykande tittarsiffror varken vill, vågar eller kan en enda producent med självbevarelsedrift negligera.

Den som tvekar att aktivera sig på grund av osäkerhet i förhållande till skräpprogrammen kan förslagsvis resonera om och kring temat utgående från följande enkla fråga: Vad är det goda som bland annat ”program med förnedring som affärsidé” vill uppnå?
Och gör vi ingenting skall vi inte heller kritisera dem som slår mynt av att producera och sälja skräp. Då är vi grisar allihopa.
Stig Kankkonen



orgel. Efter en tystnad på snart sextio år tar orgeln som Gustav Normann tillverkade för sockenkyrkan i Karleby 1879 ton igen. Den står nu rekonstruerad och återinvigd i all sin glans i Marie begravingskapell i staden. 16.5.2017 kl. 10:50

kyrkan. Frälsningen, människan och skapelsen är inte till salu. De teman som diskuterades när representanter för världens lutherska kyrkor samlades i Namibia beskriver kyrkornas utmaningar på olika håll i världen. 15.5.2017 kl. 16:00

Helsingfors. Målet är en avkastningen på samfällighetens tomter på tre procent, i stället för fem procent som befarats. 15.5.2017 kl. 10:53

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21

arbete. Får man sluta jobba när man är 60? Även om man är fullt frisk och inte blir utsparkad ur arbetslivet. Ulla-Maj Hagvik svarar ”ja” på den frågan. 2.5.2017 kl. 19:00

upprop. 1760 personer i Svenskfinland har skrivit på ett upprop för att bevara äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. 3.5.2017 kl. 13:34

kyrkodagar . Kirkkopalvelut som arrangerar de finska kyrkodagarna har valt att ta bort den reklam där man använde sig av en lättklädd kvinnlig modell. Reklamen användes bland annat på bussar i Åbo. 29.4.2017 kl. 14:05

reklamkampanj. De svenska kyrkodagarnas arrangörer tar offentligt avstånd från gatureklamen i Åbo. 28.4.2017 kl. 15:31

Kyrkodagarna. De finska kyrkodagarna i Åbo marknadsförs bland annat med en lättklädd modell. 27.4.2017 kl. 17:55

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59