Kyrkan och sannfinnländarna

Kyrkan kunde vara en moralisk aktör av rang, men av rädsla för att stöta sig med någon tiger den för det mesta. Och då den säger något är det ofta av samma orsak så vagt och svagt att det i allmänhet varken gör till eller från.

Det anser sannfinländarnas ordförande Timo Soini.Det intryck sannfinländarnas ordförande Timo Soini, själv katolik, har av evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är att kyrkan är rädd för att klart ta ställning i olika frågor.– Kyrkan är rädd för att trampa någon på tårna eller såra någon och därför säger den ingenting, sammanfattar Soini.Det är enligt honom en olycklig väg.– Den leder inte till annat än att ingen i framtiden bryr sig om vad kyrkan eventuellt anser. Saltet mister sin sälta och vad gör man med sådant salt, undrar Soini.Bra gjort, men ...Ett enligt Soinis mening mycket välkommet och bra undantag från regeln att kyrkan inte vågar ta ställning var kyrkostyrelsens ställningstagande i fråga om fertilitetsvård. – Jag sitter i lagutskottet och då frågan om fertilitetsvård behandlades där var jag glad över att kyrkostyrelsen klart ville begränsa fertilitetsvården till något inom äktenskapet mellan man och kvinna, säger Soini. – Tyvärr skyndade sig ett annat kyrkligt organ, kyrkans etiska råd, att komma med ett uttalande som var i strid med kyrkostyrelsens, tillägger han med en huvudskakning.Att kyrkan huvudsakligen tiger i stora, viktiga samhällsfrågor har enlig Soini lett till att den förvandlats en något av statsmakten och politikens förlängda arm.– Det ser vi till exempel i de sociala satsningar som kyrkan gör, förklarar Soini.– Självfallet är det viktigt att hjälpa alla dem som har det svårt och jag ser på intet sett ner på de kyrkliga insatserna i det fallet. – Men kyrkans uppgift är ju att i ord och handling predika evangelium, glädjens budskap, för de fattiga och utslagna och att på sett se till att orättfärdiga strukturer förändras.– Till den delen måste jag nog säga att kyrkans budskap är mycket lamt, konstaterar Soini.

Större aktivitet tack

Men det är inte endast budskapet som enligt Soini är lamt.
Samma ljumhet tycker han sig se också i kyrkans intresse för att via olika kanaler påverka utvecklingen. Själv kommer han inte ihåg att han i egenskap av partiordförande och politiker skulle ha kontaktats en enda gång av evangelisk-lutherska kyrkan.
– Lite större aktivitet skulle jag verkligen förvänta mig, säger han.
Soini understryker att kyrkan med klarare ställningstaganden självfallet inte kan räkna med att alla parter skall nicka instämmande.
– Men jag är övertygad om att kyrkan möter större respekt och gehör om den vågar ta ställning än om den inte vågar.
– Att man inte är av samma mening innebär ju inte att man inte kan högakta den som man är oense med. Däremot är det svårt att högakta någon som inte vågar stå för sina åsikter, understryker Soini.
Soini anser att kyrkan i och med sin tystnad inte endast sviker allmänt sviker medborgarna utan också speciellt de kyrkligt aktiva.
– Jag tänker till exempel på väckelserörelser av olika slag. Det har rätt att förvänta sig att deras kyrka verkligen kämpar för de kristna värden som kyrkan säger sig stå för, understryker Soini.

För anpassningsvillig

En annan sak som Soini lyfter fram är religionsundervisningen i skolorna. Enligt honom måste kyrkan försvara den med alla medel.
– Religionsundervisningen är ju dessutom av största betydelse inte endast för kyrkan utan för hela samhället.
– Utan att känna till hur kristendomen och kristna värderingar har påverkat samhällsutvecklingen kan man helt enkelt inte förstå samhälle, slår Soini fast.
Men också här tycker sig Soini se en svag och vacklande kyrka, som allt för lätt viker undan för ett allt mera sekulariserat samhälle och för populistiska krav på en större anpassning till den allmänna samhällsutvecklingen.
– Kyrkans sak är inte att anpassa sig, utan att i ord och gärning stå för det kristna budskap som den fått att förvalta. Gör den inte det har den inte heller något existensberättigande.
– Tyvärr ser det emellertid ut som om kyrkan skulle vara så mån om att applåderas av den politiska och kulturella eliten att den i likhet med den blir allt mera beredd att acceptera vad som helst.
– Det innebär att kyrkan samtidigt aktivt blundar för konsekvenserna av en sådan politik: söndrade familjer, alkoholism, våld, pornografi och så vidare. Sådant överlämnar man åt den enskilda individen att klara av bäst man vill.

Biskoparnas stora ansvar

När det gäller att ta ansvar för den moraliska utvecklingen och för att dra gränser för människans frihet har Soini en klar adress för sin kritik.
– Det är något som biskoparnas med ärkebiskopen i spetsen måste ta ansvar för, slår sannfinländarnas ordförande Timo Soini fast.