Julnostalgi
Jag har vandrat inåt och bakåt under de senaste dagarna. De blir ofta så i jultider - trots att vägen i advent ju egentligen bär framåt. Det är dofter, smaker, ritualer, sånger och texter som får en att minnas. Nära och kära, dom som gått först, viktiga personer i livet som inte finns så nära man skulle önska. Jag ska genast erkänna att jag älskar nostalgin. Den, på nåt konstigt sätt glada, melankolin som man kan dyka in i. Ett mjukt täcke av minnen, en stark känsla av en närvaro som vardag och stress inte rår på. Hemligheter, nästan.
Just nu turnerar vi ju Svenskfinland kring med "Årets Stora Julkonsert 2014". Vi har mött en stor publik i öster, väster, söder och norr och sjungit i teatrar, konserthus, kyrkor och bygdegårdar. Många av bygdegårdarna står nästan öde, åtminstone under vinterhalvåret ligger verksamheten nere. Där står de; stora och majestätiska eller små och omfamnande i avfolkningsbygden. Hus som tidigare var ett naturligt samlingsrum i trakten och som fylldes av vardag och fest, skratt och tårar, revyer och dans och spirande kärlek. Nu är de ofta mörka, ouppvärmda, med en doft av källare eller vind. Det är fantastiskt att få sjunga julsånger i dessa salar. Bygga broar och resa i tid och rum. Utåt och inåt, framåt och bakåt.
Dagens julsång blir faktiskt min egen "Julnostalgi", titelspåret på min julskiva. Text av mig och musik av Thomas Enroth.
