Hakuna matata

Under vårvintern 2011 besökte jag Kenya tillsammans med en skolgrupp bestående av elever och lärare från svenska Österbotten. Vi fick vara med om en massa härliga människomöten, besöka ett barnhem, vara med och bygga ut den lokala yrkesskolan som finns till för de allra fattigaste barnen, vi bekantade oss med värdförsamlingens verksamhet och mycket annat. Det var tre mycket intensiva veckor i varierande förhållanden, och det kändes som en helt annan verklighet än den vi lever i här i Finland.

Före resan varnade många bekanta att det är farligt att åka dit, för en del av mitt hjärta kommer att lämna där. Jag tyckte att det kanske lät lite kliché-aktigt. Under min tid i Kenya och tiden omedelbart efter tänkte jag att jag kanske en dag återvänder för att få träffa dessa härliga, varmhjärtade människor och ta del av deras fridfulla livsinställning och för oss främmande ”hakuna matata”-tänkande. Tanken att det skulle finnas en större kallelse existerade inte då.

Gud hade ändå andra planer. En längre tid har jag upplevt Herren tala till mig om Kenya på olika sätt, genom bilder och tilltal, och jag har fått bekräftelser i förbönssituationer av alldeles främmande människor. Det var dags att inse att jag ska tillbaka, att jag har en uppgift där. Och så kom längtan. Det var en underbar känsla, att Gud inte sänder mig till ett ställe dit jag inte vill, utan att jag får göra det med glädje!

En massa människor har varit kritiska till min resa dit. De undrar vad jag egentligen ska göra där, de tycker det är farligt, att detta inte är rätt livsskede, att jag borde resa via någon organisation osv... Gud säger dock något annat. Jag vet inte exakt vad jag kommer att göra där – och jag har väldigt stor frid med det. Jag kan avskilja varje dag till att göra det Herren vill att jag gör. Kanske det blir att tjäna i församlingen, hoppeligen får jag missionera, kanske får jag delta i byggandet av någon brunn, och så kan jag säkert hjälpa till på barnhemmet. Jag är ändå inte bunden till någon speciell organisations uppgifter.

Jag är kallad. Jesus kallar oss alla i dop- och missionsbefallningen, Han säger att vi ska gå ut och göra alla folk till lärjungar, och Han lovar att vara med oss varje dag intill tidens slut. Därför reser jag inte heller ensam – Han är med mig! ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder” (Rom 8:28-29) I motsvarande verser på engelska hittas uttrycket ”called according to his purpose”. Jag får lita på att Herren förberett olika uppgifter för mig, och jag får lita på Hans vägledning och gå dit Han leder mig.

”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” (Ef 2:10)

Att jag är ung kan från värdlens synvinkel vara ett problem, men det är det inte från Guds synvinkel. Han säger i sitt ord att jag inte ska låta någon se ner på mig för att jag är ung. Det handlar ju ändå inte om mig, utan om Honom och Hans kraft. 

”Ingen får förakta dig för att du är ung” (1 Tim 4:12)

”Du kommer säkert att bli sjuk” är en vanlig kommentar jag får när jag berättar om mina planer. Jag medger att området jag reser till innebär vissa risker för hälsan, men även på detta plan ger Ordet tröst och trygghet:  
”De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska. ”(Mark 16:18)

Herren är min överläkare och jag är övertygad om att Han tar hand om mig. Han är min försörjare och kommer också att se till att det hela går ekonomiskt ihop. Han är och kommer att vara med mig varje dag, och jag får frimodigt stiga in i detta äventyr som är en del av Hans underbara plan för mitt liv. Nu är biljetterna beställda (flyger iväg i februari), och det går inte en dag utan att jag tänker på Kenya. Jag kan inte annat än förundras över hur god Gud är och över det att Han kallar och sänder en alldeles vanlig ”mosatramppare”. På samma sätt vill Han använda dig – och var inte rädd, alla är inte kallade till Kenya. Det du ändå kan vara säker på är att Han har stora planer för dig, det finns uppgifter Han förberett just för dig och som bara väntar på ditt ”ja”. Sök Honom och Hans vägledning. Du kommer inte att ångra det.