Om boxning och bloggning

Det är natten till andra advent och den här natten är det inte alls som vanligt. För det första brukar jag i regel alltid sova efter midnatt då tillfälle ges. För det andra har jag hållit mig vaken för att se på sport – tro det eller ej – ni som känner mig och som vet något om mina prioriteringar.

Men i natt har jag faktiskt gjort en inbetalning på 9 euro för att genom internet följa med en direktsänd boxningsmatch från Hartwall-arenan i Helsingfors. Boxning har nog aldrig tidigare  intresserat mig. Tvärtom har jag upplevt det som en synnerligen olustig sportgren. Jag som själv har en ytterst låg smärttröskel och ylar högt när jag slår mig har aldrig insett tjusningen i boxningens pucklande och bankande med blåröda och spruckna ansikten som följd.

Mycket tycks ändå förändras när man lite känner den som är i elden. När borgåkillen Robert Helenius gått obesegrad från framgång till framgång kan man ju bara inte låta bli att följa med hans kamp om europamästerskapet i tungviktsboxning. Där sitter alltså antisportsliga jag i vinternatten, smaskar i mig choklad och nötter och spänner mig så benen skakar och nackhåren reser sig. Jag kan bara ana hur dom verkligt hängivna fansen känner sig under den gastkramande spännande fajten.

Robert Helenius vinner trots en skadad högerhand och den kaxige britten Derek Chisora får se sig snuvad på EM-bältet. Boxning är en hård och brutal sport och jag har faktiskt lite svårt att somna efter giganternas nattliga kamp.

Under januari skall jag vara KP:s månadsbloggare. Här i samma forum inledde jag min bloggarkarriär för snart fem år sedan. Då startade Kyrkpressens öppna bloggforum och jag var med liv och lust med i förtruppen. Det var nytt och det var roligt. Sen blev det mindre roligt och slutligen tyckte jag det inte alls var roligt längre. Forumet började nämligen allt mer påminna om en boxningsring. Temperaturen i blogginläggen och i dess kommentarer steg i häpnadsväckande och skrämmande takt där representanter för olika teologiska och andliga fraktioner pucklade och bultade på varandra.
Själv gjorde jag också en och annan svidande och dyrköpt erfarenhet i vad offentligt uttryckta åsikter och tankar kan leda till. Jag vinglade faktiskt ganska mörbultad ner ur den ringen.

Nu är jag ändå tillbaka och har förhoppningsvis blivit några år och erfarenheter klokare sen sist. Jag kommer att bjuda på en bukett vardagsbetraktelser här under årets första månad.

Välkommen att ta del!