Jani Edström
Bloggen:
Jani Edström
Jag som gör bloggkalendern har levt drygt 50 år, är gift för andra gången, har fem barn och jobbar i Helsingfors. Hela mitt liv har jag bott i Finland. Dessutom har jag har fått resa en del och träffat människor mycket intressantare än mig själv. Jag betraktar mig som en sorts ekumenisk springpojke som rycker in där det behövs. Kallar mig också jazzpastorn och ser livet som en rad improvisationer kring ett givet tema.

31. Året

01.01.2013 01:28

Det är nyårsafton och postlådan är sprängd i bitar. Inte första gången och knappast sista. Det är väl fjärde eller femte postlådan som behöver bytas ut hos oss. Plastpostlådorna höll inte så bra, så de två senaste har varit av metall. Men vad hjälper det. Förra gången försvann postlådan  helt. Stulen. Borta. Ingenstans. Däremellan har nån sparkat loss den från ställningen jag byggt. Den senaste var utsatt för ännu starkare sprängkraft än tidigare så det låt plåtbitar på andra sidan vägen. Men nu ska det bli ändring på det.

Vi råkade se postiljonen genom fönstret när han kom med posten och vi kom överens om att flytta postlådan närmare huset från början av året för att kanske undvika att den sprängs i
luften eller annars utsätts för omild behandling under nästa år. Tidigare har vi varit tvungna att flytta avfallskärlet, roskisen, närmare huset. Den förra fylldes med andras byggavfall ibland och till slut försvann den spårlöst. Bud nr 7 enligt Luthers indelning av de tio buden ”Du ska inte stjäla” känns på något sätt relevant. Ett nyårslöfte kan jag i alla fall avge: jag tänker inte spränga eller stjäla någons postlåda.  

Året som gått då, hur var det? Att skriva verksamhetsberättelse är både arbetsdrygt och inspirerande. Arbetsdrygt om man verkligen vill ha med alla händelser i detalj, annars händer det lätt att bara de senaste upplevelserna eller den eventuella semesterresan kommer med.
Inspirerande att märka hur mycket som egentligen hänt, hur många härliga människor man fått träffa och lära känna och hur mycket skön musik man hunnit lyssna till. Borde för säkerhets skull kolla igenom kalendern för att riktigt minnas vad som hände under året.

I korthet litet om jobb och fritid alla fall: Mycket vardag och rutiner, men någon sorts förnöjsamhet i allt. Nytt liv i församlingen med yngre och äldre. Ansvarsveckans kampanj om religionsfrihet lyckades väl. Frikyrklig Samverkan höjde profilen. Religionssamarbetet fick  styrfart. Grani Big Band konserterade med Jan Allan på Baltic Jazz och hann spela in skivan Jump for Joy under hösten. 14-årsresan med yngsta sonen gick till London. Min kära hustru
lärde sig gå på nytt efter att akillessenan brustit. Nyåret firade vi med goda vänner.

KP-bloggen i december har hjälpt mig att samla och skriva ner tankar och intryck. Det har varit nyttigt och lärorikt. Alltid lika uppmuntrande när människor tittat in på bloggen, vissa till och med regelbundet. Så, tack till KP som gav mig chans att månadsblogga och till alla er som läst eller tänkt läsa mina texter.

Själv vill jag fortsätta se varje dag som en förmån. Livet är en gåva och att lära känna givaren är väl använd tid.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28