Helena Sten har ställt ut sina filtar vid Korsnäs bibliotek.

Av restgarn gör hon konstverk som värmer

korsnäs.

Helena Sten kom på idén göra filtar åt barnen som föddes på flyktingförläggningen i Korsnäs. Och sedan har hon bara fortsatt.

11.12.2020 kl. 14:48

Hösten 2015 anlände många flyktingar till Finland. Hundratals av dem kom till lilla Korsnäs, där en flyktingförläggning placerats.

– Det var konstigt och märkvärdigt på alla vis, minns Helena Sten.

Mötet med flyktingarna väckte hos många en vilja att hjälpa. Hon var själv med i föreningen Baltikumvännerna som drev loppis och klädinsamling. De började samarbeta med flyktingförläggningen och förde dit kläder och husgeråd.

– Det var ju ett stort behov, det var oändligt.

En del kvinnor på förläggningen väntade barn och Helena ville hjälpa dem. Så hon använde det hon hade. ”Jag gör barnfiltar åt alla nyfödda”, beslöt hon. Av hennes restgarn blev det åtta filtar åt åtta nyfödda, som hon överlämnade till mammorna.

Sedan var det svårt att sluta. Nu har hon stickat och virkat åtminstone 160 filtar.

Det är många kilogram garn som gått åt. En del garn har hon köpt själv, men till största delen är det återanvändning av material som annars kanske gått till spillo. Garnen har kommit både från kända och okända.

– Folk skänker restgarn åt mig, större och mindre nystan. Så gör jag filtar på cirka en gånger en meter. Jag stickar och virkar, byter om så jag inte ska få ont i händerna. Alla möjliga färger. Det blir som det blir.

Garnnystanen räcker så långt de räcker, så hon får kombinera färger och måla små konstverk med de garn hon just då har till förfogande.

– Det är spännande. Ibland blir de väldigt speciella, ibland riktigt fina.

Helena Sten

  • Född i Petalax, bor i Molpe.
  • Pensionär. Har tre vuxna barn.
  • Tycker om att sjunga i kör, promenera och läsa.


”Jag håller på så länge jag kan”

Filtarna har gått vidare bland annat via Baltikumvännernas insamling. En del har Helena Sten donerat till mammalådor som packats av Hoppet stjärna eller av Röda korset – och senast till ett upprop som en privatperson startat för att skicka lådor till flyktinglägret Moria på Lesbos.

Med sina vänner på Facebook har hon nu och då delat bilder av alstren.

– Min dotter sa: Mamma, du ska göra en blogg eller nånting.

Helena lät sig övertalas till en utställning vid Korsnäs bibliotek. Där finns ännu i december en del filtar att beskåda, och foton av sådana hon redan sänt iväg.

Det är roligt att få ge bort något. Helen Sten vet att det på många håll redan stickas och tillverkas saker. Om det är någon som skulle vilja hjälpa och inte ännu kommit igång tänker hon att filtarna kan vara ett exempel.

– Det behöver inte kosta mycket, men det här att få skapa med händerna och se det växa fram är roligt.

Kanske finns det redan material i skåpen som kunde återanvändas.

– Om inte annat får de haka på och ge mig mera garn, för jag håller på så länge jag lever och kan.

Text: Emelie Wikblad
Foto: Maria Mannfolk

vanda. ”Sjung sorgen” är en konsert om det som vi alla någon gång drabbas av. Sorgen är unik, men upplevelsen kan vi kanske dela. 16.9.2020 kl. 11:03

jomala. – Det är lite spännande och lite nervöst, så mycket är nytt. Erica Långström har lämnat Jomala, församlingen hon storgillar, för att studera religionsvetenskap i Åbo. 16.9.2020 kl. 10:55

Väståboland. Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. – Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. 16.9.2020 kl. 10:35

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Kolumn. Jag erkänner direkt att jag inte skriver det här på grund av att jag själv skulle vara speciellt duktig på att lyssna på folk som bara klagar. Jag skriver för att det känns olustigt att rensning bland människor verkar vara något som normaliseras. 16.9.2020 kl. 09:32

Kristinestad. Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter. 16.9.2020 kl. 09:30

Kolumn. Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete. 16.9.2020 kl. 09:19

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00

Väståboland. I Pargas har församlingarna och staden samarbetat på ett lyckat sätt. Resultatet är familjekaféet Jolla som bjuder på otvungen samvaro för andra året i rad. 2.9.2020 kl. 00:00