Margaretha Trygg är församlingsmedlem i Sibbo svenska församling.

Margaretha Trygg: Min syster hade paketerat in en bullskiva

Kolumn.

"Känslan av förväntan ska vi inte låta gå oss förbi i år heller. Fastän världen är som den är."

9.12.2020 kl. 00:00

Vi är där nu! I advent. I min barndom var veckorna före jul en förunderlig tid. Det fanns en speciell stämning av förväntan inför något eller någon som skulle komma. Vi var inte aktivt andliga i vår familj, talade om julen mest i termer av gran och ljus, städande och mat, och att vi barn skulle vara snälla för att få klappar av julgubben. Klapparna bestod av sådant vi ändå behövde som strumpor och vantar, ibland också av skidor och till och med kängor.

Min pappa arbetade som chaufför på Fazers några år under min barndom. Då förärade firman vart och ett av arbetarnas barn med en ask i mindre skokartongsformat full med Fazers godis. Det var med förtjusning man öppnade den gåvan.

Själv gav jag en gång ett julkort som julklapp åt min syster. Det hade kostat mig 7 penni. Och min syster hade i god tid före julafton paketerat in en bullskiva och två sockerbitar åt vår bror. Gissa om bullskivan var torr och hård! Men sockerbitarna kunde han tillgodogöra sig.

Det var torftiga tider på 1940–50-talen. Men för ett barn i sådana familjer som min var tryggheten så gott som alltid närvarande och varje dag fick man äta sig mätt.

Känslan av förväntan ska vi inte låta gå oss förbi i år heller. Fastän världen är som den är. ”Tomten” som kom för 2020 år sedan kommer i år också, ja Han är ju redan här. Men vi får återuppleva ankomsten igen och väntan inför hans födelsedag.

Hoppet, friden och kärleken vill han ge oss, bara vi tar emot det. Den som ger en gåva vill glädja, men om mottagaren inte tar emot eller vill ha gåvan blir ju båda besvikna.

Många är de som inte kan eller vill ta emot Guds gåva, inte ens den största. Ändå finns han precis vid vår sida, oberoende av om vi vet om det eller inte och närmare än vi förstår, endast en bön bort. Så låt oss då be om en underbar adventstid åt oss alla.

Margaretha Trygg

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Mest läst