Simon Lampenius tror på samarbete och uppmuntran, när det gäller att jobba för miljön.

Simon Lampenius: "Miljödiplomet har en miljöfostrande aspekt som kanske kan inspirera andra"

Borgå.

Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran.

14.10.2020 kl. 00:00

De flesta av oss har hört om och kanske känt miljö- och klimatångest.

– Forskning visar att det inte är produktivt att belasta någon och säga: Det är din uppgift att lösa det här. I stället måste vi uppmuntra till känslan av att också du kan bidra. Det kan minska ångesten.

Det säger Simon Lampenius som är kommunikationschef vid Borgå kyrkliga samfällighet. Det som också minskar negativa känslor är att göra något tillsammans. Samfälligheten och församlingarna i Borgå strävar efter att i år få kyrkans miljödiplom som beviljas av Kyrkostyrelsen.

– Diplomet är ett certifieringsverktyg som går ut på att man ska uppnå vissa nivåer som är uppställda i verktyget. Man får ett visst antal poäng beroende på vilka åtgärder man gjort.

Lampenius hoppas samfälligheten ska lyckas.

– Men i så fall får vi inte diplomet för livstid, utan det görs nya utvärderingar där vi måste visa att vi uppnår målen. Det är ett fortlöpande arbete.

– Något som slagit mig är på hur många punkter man kan tänka på de här frågorna. Vi släcker lampor och sopsorterar, men församlingar äger till exempel också skog: Hur sköts den? Det omfattar också fordon; fastighetsväsendet har en hybridbil och en elbil. Det gäller dessutom kontorsmaterial, mat, städning, uppvärmning och så vidare.

Hur påverkar det församlingsborna?

Det miljöarbete som nu görs i församlingarna kommer den vanliga församlingsbon bara till viss del att märka av.

– Det kan till exempel vara i form av en tacksägelsegudstjänst för skörden, genom eko-
fastatemat och genom att vi försöker prata om hållbarhet, informera och inspirera.

Vid servering försöker man i mån av möjlighet bjuda på närproducerade och ekologiska varor.

– Och i barnverksamheten pysslar vi till exempel av återvinningsmaterial när det är möjligt. Men de här frågorna har vi tänkt på länge, det är inget nytt.

Hur tänker du om du slås av hopplöshet inför stora miljöfrågor?

– Vi måste försöka samla energi från varandra, uppmuntra varandra och inte vara för hårda heller. Vi kan inte vara miljösmarta i alla livssituationer. Om man har småbarn så finns det kanske inte ork eller tid att laga ekologisk morotspuré. Vi måste ha en nådefull approach till det.

Vi har ansvar

Det har betydelse att kyrkan och församlingar är med och arbetar för miljön.

– Redan i skapelseberättelsen kan man hitta motiveringar: vi har ansvar för den här planeten och för varandra. Vi kan föregå med gott exempel och visa att det här är viktiga saker att prata om och göra något för.

När församlingarna i Borgå nu ska försöka fullfölja sitt miljötänk är Lampenius glad över att jobbet förankrats på olika nivåer.

– Vi har frivilliga och förtroendevalda som jobbat hårt för det här, som är aktiva och kommer med idéer. Dit hör bland andra Benita Ahlnäs, Jere Riikonen och Anu Harjumaaskola.

Ulrika Hansson

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12