Språkcaféet bjuder både på program och samtal.

En härlig, salig blandning!

nykarleby.

Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk.

3.9.2020 kl. 15:26

Det första fröet till Språkcaféet såddes år 2015, då det började komma asylsökande till Nykarleby. Då formades stödet som senare blev föreningen Nykarleby Flyktingvänner.

– Vi har hållit på i många år redan, men nu är verksamheten mer strukturerad. Vi har asylsökande kvar som fått uppehållstillstånd och vill bo kvar i lilla Nykarleby. Men nu har vi också kvotflyktingfamiljerna som behöver integreras, berättar Melina Saari, som är koordinator för Språkcaféet.

Språkcaféet ordnas av Nykarleby flyktingvänner i samarbete med Nykarleby församling. Andra samarbetspartner är Kredu, Lions-älvorna i Nykarleby, Röda korset och Nykarleby stad – men också alldeles vanliga flyktingvänner deltar i verksamheten.

– Det finns faktiskt ett behov av de här träffarna. I andra kommuner får de som kommer ofta vänfamiljer, men vårt språkcafé fungerar lite som en stor vänfamilj, säger Melina Saari.

Coronaepidemin gjorde våren utmanande, men Språkcaféet ordnade träffar också på sommaren – många av familjerna hade tråkigt och längtade efter program. I höst träffas man varje torsdag klockan 18–20 oftast i församlingshemmet, där det finns ett bra lek-
rum för barnen och ungdomsutrymmen med möjlighet att spela biljard och andra spel.

– Den första timmen brukar vi ha program, och den andra är fikapaus och samtal. I början kom också papporna med – nuförtiden brukar de skjutsa mammor och barn och så har de kanske ett eget café hemma hos någon i stället.

Språket är, som Melina Saari säger, ”en salig blandning”.
– När vi träffas känns det att språket inte är så viktigt. De flesta vill lära sig svenska och man kommer långt med kroppsspråk.

Varför är Språkcaféet viktigt?
– Det är viktigt att det finns en plats där man kan fråga hur saker fungerar i vårt samhälle. Men det är också viktigt att ha trevligt tillsammans. Det är inte så många som öppnar sina dörrar för invandrare, och de vill gärna få vänner. För dem som har småbarn hemma är det också viktigt att komma hemifrån och få en andningspaus.

Minst fyra finländska frivilliga måste vara på plats vid varje Språkcafé-träff – barnen har mycket energi och hjälpande händer behövs.

Vad har det gett dig själv att vara involverad i Språkcaféet?
– Jag har själv bott utomlands i perioder och vet att det kan vara ganska jobbigt att hitta sammanhang i ett främmande land – det har gjort att jag känt att jag vill vara involverad i arbetet med invandrare.

– Visst kan man ibland efter en lång arbetsdag känna att man hellre skulle ligga hemma på soffan än bege sig till caféet. Det kan vara lite kaos ibland, och små missförstånd. Men sen kommer man dit, och barnen kramar om en efteråt och säger: Vi ses nästa vecka, Melina! Då känner jag alltid att det var värt det.

Hon hoppas att alla ska känna att tröskeln är låg att komma med som frivillig.
– Dörren är öppen och det är bara att titta in en torsdag och känna efter. Man måste inte komma varje gång – man kommer inte för att man måste, utan för att det är roligt!

Sofia Torvalds

Borgå. Stängda barnklubbar på grund av coronaviruset är inte något man lägger på det positiva kontot. Men i Borgå blev resultatet att fler familjer tog kontakt! 17.3.2021 kl. 19:13

korsholm. Mats Björklund växte upp i Jeussen i Kronoby. Han är äldst av fyra syskon, van vid att ta ansvar. I april blir han kyrkoherde i Korsholm. 17.3.2021 kl. 19:07

Kolumn. "När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar." 17.3.2021 kl. 19:02

korsholm. Emilia Kontunen har själv blivit mamma, och vet vilken känslig och stor händelse det är. – Jag har tänkt på att Maria åkte bort och inte hade sin familj och sina vänner nära sig i en sårbar situation. 17.3.2021 kl. 18:57

Åbo. Åbo svenska församling introducerar 
dialogpausen – ett nytt sätt att diskutera. Veckans ämne är ”vatten” – något vi alla har en relation till. – Dialogen blir både en relation och en process, säger Maria Björkgren-Vikström. 16.3.2021 kl. 13:23

Nagu. Yngve Lindqvist brinner för att Naguborna ska känna att det är nära till kyrkan. Sedan 90-talet har han som förtroendevald bevakat hemortens intressen. 4.3.2021 kl. 16:22

Kolumn. Hemma hos kyrkoherde Stefan Äng i Jomala hänger en ikon som tittar ner på klädhögar och dammråttor. 4.3.2021 kl. 16:19

jomala. I Lettland är landsbygden utarmad och de fattigaste familjerna har det svårt. Dit vill Sune Häggblom åka med varor som ålänningar donerat. 3.3.2021 kl. 16:20

MALAX-PETALAX . Både Malax och Petalax församlingar är skogsägare, vilket innebär ett välkommet extra ben att stå på ekonomiskt sett. 2.3.2021 kl. 13:55

Kolumn. Känner du dig vilsen ibland? Tycker du att vägen i livet känns krokig och snårig? Har du tappat fokus eller glädjen? 2.3.2021 kl. 13:44

NÄRPES . Anders Wenman är aktiv i kyrkofullmäktige och verksamhetsrådet i Närpes församling. Han vill att alla ska få känna sig välkomna i församlingen. 2.3.2021 kl. 13:36

Kolumn. Under en vandring i skogen kom jag att fundera en del på allt det negativa vi matats med under den senaste tiden. Det är inte bara viruset som tär på våra själar utan också alla de nyheter som irriterar och som tenderar att stjäla vår glädje och vårt livsmod i den här tiden. Stormakternas kamp, unga mänskor som gör varandra så illa att liv släcks, listan kunde göras lång. 3.3.2021 kl. 05:59

pedersöre. I dagklubben, under fyra timmar två dagar i veckan får femåriga Max umgås med kompisar och höra om Jesus. Där trivs han. 3.3.2021 kl. 06:00

Replot. Landskapsfotografering och andakt hör ihop i Anders Jorulfs liv. Han är rikssvensk, men han återvänder alltid till Replots unika solnedgångar – och sin ungdomskärlek i Vasa. 3.3.2021 kl. 00:00

Kolumn. "Vi har månat om varandra, visat omsorg om och hjälpt varandra." 3.3.2021 kl. 00:00