Isabelle och Wilma Lithén är hjälpledare i Korsholms svenska församling. Båda är sjutton år. Wilma studerar till idrottsledare i Vörå och på fritiden spelar hon fotboll och jagar. Isabelle går andra året på gymnasiet och har dans som fritidsintresse.
De blev bekanta med församlingens ungdomsverksamhet när de själva var konfirmander.
– Jag har fått många nya kompisar, fått möjlighet att lära mig nya saker via hjälpledarutbildningen – och jag har fått en annan förståelse för församlingen, säger Isabelle.
Förutom nya vänkretsar tycker Wilma också att hon lärt känna sina vänner bättre.
– Jag har fått se kristendomen från en annan vinkel och lärt mig nya saker. Mycket som är ”behind the scenes”.
Varför ville ni bli hjälpledare?
– En av orsakerna var våra hjälpledare då jag själv var konfirmand. De var jättetrevliga och de uppmanade oss att bli hjälpledare, för att man får lära sig mycket och man får lite nya upplevelser som man inte får annars, säger Isabelle.
Gemenskapen på deras egna konfirmandläger gjorde att de ville ge andra en chans till liknande upplevelser.
– Jag älskade själv skriftskollägret, jag tyckte det var roligast med hela skriftskolan, säger Wilma.
Vilken är bästa stunden på ett läger?
– De bästa stunderna är när man börjat få en gemenskap och alla börjar våga vara sig själva utan att låtsas att de är något annat. Och då man leker lekar som egentligen kan anses som pinsamma, men då alla vågar vara med på det så blir det alltid jättekul, säger Isabelle.
Även Wilma tycker att lekarna är det bästa, för att ingen klarar av att hålla en sur min under hela lekpasset.
– Någon gång under leken får man alla att le.
Ibland är det utmanande att vara ledare.
– Vissa stunder är tyngre än andra. Det beror lite på konfirmandernas beteende, säger Isabelle och skrattar lite. Vissa är lite vildare än andra.
Oftast väger de upp varandra.
Wilma säger att hon som hjälpledare lärt sig mycket om hur barn och lite yngre ungdomar fungerar, hur hon som ledare kan bemöta dem och fånga deras uppmärksamhet.
– Vi ungdomar har fått säga ganska mycket om vad vi själva vill utveckla. Det är nästan som vi vill ha det nu. Vi har ett hus vid kyrkan som vi fått inreda själva, berättar Isabelle om ungdomsverksamheten i Korsholm.
Wilma skulle gärna hinna umgås mera.
– Det känns som att vi har ganska få kvällar då vi bara umgås allihopa, säger Wilma och konstaterar att många har mycket med skola eller idrott och det kan vara svårt att hitta tider när alla hinner samlas.
Vad får man absolut inte tappa bort i ungdomsverksamheten?
– Det viktigaste är ju nog respekten för varandra. Alla kan respektera alla, fast man inte är bästa kompisar, säger Isabelle.
Samarbetet och kommunikationen i grupperna behöver fungera.
– Om man inte kan prata öppet och diskutera med varandra så är det kanske någon som inte trivs och inte tycker att det är roligt och till slut faller bort från verksamheten. Det är jättetråkigt, säger Wilma.
Det gäller också kommunikationen med de vuxna ledarna.
– Att vi kan diskutera med vår ungdomsarbetsledare. Om det är något vi undrar över eller känner att vi behöver något så kan man alltid prata med Tommy, och det är viktigt, säger Isabelle.
De tycker inte man behöver ha allt med tro på klart för att vara med i ungdomsverksamheten.
– Jag själv är inte helt hundra procent säker på vad jag tror och inte tror ännu. Men jag tycker nog att man kan komma med oberoende, säger Isabelle.
– Om inte annat så är det ju en ögonöppnare, man får en inblick, säger Wilma.
