Angela och Sven Sjöberg mättar sin egen och andras andliga längtan när de är aktiva i församlingen

mariehamn.

Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn.

21.8.2020 kl. 13:23

– Det är så fint att man kan vara med i kyrkans värld oberoende av kommungräns, säger Sven.

De har varit engagerade i Sinnesromässan, i gruppen Livsstegen och i Matbanken. Livsstegen skapades av den svenska prästen Olle Carlsson – som förresten är god vän till Sven – som en versionering av AA:s tolvstegsprogram.

– Första boken om Livsstegen hette Tolv steg för hopplösa, och den ramlade jag över genast när den kom ut, berättar Angela.

De gick en Livsstegs-kurs i Katarina församling i Stockholm, och när kursen sedan introducerades i Mariehamns församling blev Sven en av ledarna.

– Det är en kurs man kan komma med på med vilket livsproblem som helst – vad som helst som man känner sig maktlös över, berättar Angela.

Varje möte tar 1,5 timme, man träffas tolv gånger och har ett nytt tema för varje gång, och varje gång får en medlem i gruppen dela med sig av sin livsberättelse, utan att bli avbruten.

– Det är så fint att få vara med och lyssna, säger Sven.

Vägen till kyrkan kan vara lång

Angela Sjöberg har arbetat med människor i hela sitt liv, både inom psykiatrin och i skolvärlden.

– Jag har sedan länge en upplevelse av att det hos många människor finns en stor andlig längtan, men att vägen till kyrkan är ganska lång. Mitt intresse för att engagera mig i församlingen väcktes när jag märkte att det finns olika sätt att hitta till kyrkan och till sin andlighet.

Sven Sjöberg har i 34 år jobbat som speciallärare i högstadiet.

– Jag har mött många livsöden och situationer som krävt absolut närvaro. Jag tycker det är brett mellan murarna i Mariehamns församling. Man kan vara involverad i nästan vad som helst: Matbanken, diakonin … Föreningspunkten är att vi kan göra någonting och att vi vill göra gott.

De poängterar att de inte bara ger, de får också väldigt mycket själva.

– I Katarina församling i Stockholm är det naturligt att också prästerna delar med sig av sin egen sårbarhet. Olle Carlsson brukar säga: ”Här hjälper vi inte andra, utan här hjälper vi varandra.” Den ömsesidigheten tror jag otroligt mycket på. Vi är alla sårbara, och det är sårbarheten som knyter oss närmare varandra, säger Angela.

Mässor i födelsedagspresent!

De är båda aktiva också i Sinnesromässan i Mariehamn. När den introducerades i församlingen för några år sedan hade Angela efterlyst en sådan mässa – och när hon hade födelsedag fick hon ett meddelande av Maria Piltz, som då var präst i Mariehamn, att hon får fyra mässor i present.

– Det var den bästa födelsedagspresent jag fått!

I höst känns mycket öppet och osäkert på grund av coronaepidemin. Lyckligtvis kan man följa med mässor också på nätet.

– Vi hoppas att gemenskapen ska kunna leva vidare i någon form. När vi är sorgsna och trötta bärs vi av varandra.

Text: Sofia Torvalds

jomala. – Det är lite spännande och lite nervöst, så mycket är nytt. Erica Långström har lämnat Jomala, församlingen hon storgillar, för att studera religionsvetenskap i Åbo. 16.9.2020 kl. 10:55

Väståboland. Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. – Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. 16.9.2020 kl. 10:35

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Kolumn. Jag erkänner direkt att jag inte skriver det här på grund av att jag själv skulle vara speciellt duktig på att lyssna på folk som bara klagar. Jag skriver för att det känns olustigt att rensning bland människor verkar vara något som normaliseras. 16.9.2020 kl. 09:32

Kristinestad. Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter. 16.9.2020 kl. 09:30

Kolumn. Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete. 16.9.2020 kl. 09:19

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00

Väståboland. I Pargas har församlingarna och staden samarbetat på ett lyckat sätt. Resultatet är familjekaféet Jolla som bjuder på otvungen samvaro för andra året i rad. 2.9.2020 kl. 00:00

sibbo. Klubbar för barn och deras föräldrar har startat i Sibbo. Isabella Munck hoppas på en så normal höst som möjligt. 2.9.2020 kl. 00:00