Hon har jobbat i tjugo år för Sjömanskyrkan

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55

I höst firar Sjömanskyrkan i Finland 145-årsjubileum. Det uppmärksammas också i Jakobstad den 20 september.

Föreningen i Jakobstad bildades för 140 år sedan av Hilda Broman (1859-1938). Hennes bror gick till sjöss som trettonåring. I sina böner för brodern lovade hon Gud att arbeta för sjömännens andliga och lekamliga väl om han kommer levande tillbaka.

Under åren har föreningen i Jakobstad fört en mer eller mindre aktiv tillvaro. I slutet av sjuttiotalet höll föreningen på att dö ut. Men då trädde Rut Kronqvist till och fick igång den på nytt. Idag består föreningen av tolv inskrivna damer som träffas i Församlingscentret varannan måndagseftermiddag.

– Vi har en inledning, vi läser något, diskuterar, handarbetar och sjunger. Vid terminsstarten brukar vi få besök av någon från församlingen, säger Kirsti Wikström, föreningens ordförande.

På självständighetsdagens basar säljer föreningen det som tillverkats under året. Intäkterna från basaren och från kaffeserveringen under terminen tillfaller sjömanskyrkan.

– Det händer att utländska sjömän som kommer till Helsingfors får ett par stickade sockor av kyrkan där.

Tidigare sände föreningen också paket till okända sjömän. Numera sänder de bara pengar.

– I vår har vi inte haft fler än två eller tre samlingar, konstaterar Wikström.

Coronaläget gör också att hon inte vet när föreningen kan starta på nytt i höst. Det gäller att följa med annonseringen i Kyrkpressen.

– Nya medlemmar är naturligtvis välkomna med. Föreningen är öppen för alla. Man behöver inte ens kunna sticka.

Wikström hör till de medlemmar som varit med längst, i 20 år.

– Jag blev intresserad av sjömanskyrkan när jag som ung var au pair i Edinburgh. Där kom jag i kontakt med en nordisk sjömanskyrka dit jag gick varje söndag kväll för att umgås med andra skandinaver. Många av dem var jämnåriga med mig. Det var inte bara sjömän. Det var otroligt viktigt att vi fick samlas där. Då bestämde jag mig för att haka på sjömanskyrkan när jag blir pensionär.

Hennes missionsintresse ligger ännu längre tillbaka i tiden. Wikströms moster Elna Vihervaara var en av Finska missionssällskapets första missionärer i Kina.

– Hon for till Kina som 20-åring och kom tillbaka till Finland 1964 eller -65. Då var hon 75. Under tiden kom hon inte hem många gånger, men nog under krigen. Hon var borta så mycket att jag egentligen aldrig lärde känna henne.

Inte bara sjömän i sjömanskyrkan

Finländska stationära sjömanskyrkor finns idag utomlands åtminstone i London, Hamburg, Pireus utanför Aten och Brysssel. I en del av kyrkorna ordnas både skriftskolor och dagklubbar.

– Det är ju inte så många sjömän som kommer i hamn numera. Men sjömanskyrkan når också ut till långtradarchaufförer och finländare som arbetar och studerar utomlands. Även om båtarna skulle minska så behövs sjömanskyrkan fortfarande, säger Wikström.

Det finns en vision om att få igång någon form av verksamhet för sjömännen som kommer till Jakobstad.

– Men det orkar jag inte börja organisera.

Text och Foto: Johan Sandberg

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09

vanda. Att få utbyta tankar med jämnåriga är en del av livskvaliteten. En Må bra-dag för äldre har fokus på exakt det. 30.9.2020 kl. 15:56

Solf. I Solf får varje fyraåring en egen barnbibel. Församlingen vill uppmuntra familjer att läsa tillsammans. 1.10.2020 kl. 08:15

Kolumn. På söndag firar vi Mikaelidagen, änglarnas dag. Vi får fundera på hur vi kan vara änglar för de människor vi möter. 1.10.2020 kl. 08:00

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

Närpes. Hon hade jobbat med att stöda människor på många olika plan. Med tiden insåg hon att hon vill göra just det här, men från ett annat perspektiv. I juni vigdes Birgitta Lillbäck till diakon i sin hemkyrka. 30.9.2020 kl. 12:35

Kolumn. "De som är trygga i sin personlighet och i sin tro har lättare att acceptera och samexistera med andra som inte tycker och tänker som dem i allt", skriver Patric Sjölander. 30.9.2020 kl. 12:33

malax. – Jag har alltid bott nära kyrkan och hört kyrkklockorna kalla till gudstjänst. Från mommos köksfönster kunde vi se brudpar eller begravningståg skrida ner för kyrktrappan. 30.9.2020 kl. 12:32

larmo. När Nils ”Nisse” Johansson blev svårt sjuk i cancer fylldes han av mörka tankar: – Men Guds ord helade mig. 21.9.2020 kl. 10:17

vanda. ”Sjung sorgen” är en konsert om det som vi alla någon gång drabbas av. Sorgen är unik, men upplevelsen kan vi kanske dela. 16.9.2020 kl. 11:03