Hilja Risku och Isabel Hanna har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

Två låtskrivare med körvana tävlar i tv-final

musik.

För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning.

19.8.2020 kl. 09:21

Trettonåriga Isabel Hanna och Hilja Risku har känt varandra mer än halva livet och gått i samma klass sedan ettan. I oktober står de på scen i finalen i låtskrivartävlingen MGP.

– Hilja ville väldigt gärna göra en låt, så hon frågade mig om jag skulle vilja göra en med henne, berättar Isabel Hanna.

– Isabel hade aldrig hört om MGP förr, så jag fick sitta och förklara en stund vad det är, säger Hilja Risku.

Låten de skrev fick titeln ”Ett stort steg” och handlar om det nya som låg framför dem när de skulle börja högstadiet.

– Det började med några ljudinspelningar på min telefon, berättar Hilja om deras skrivprocess.

Sedan började de teckna ner ord och teman som de ville ha med och så växte texten och musiken fram.

Det här är duons låtskrivardebut, men sång och musik är något de hållit på med i många år. De tar sånglektioner och har sjungit i Solfs församlings barnkör sedan de började skolan. Med kören Shiny Singers har de uppträtt bland annat i kyrkan och de deltog som kvartett och solosångare i församlingens strömmade morsdagsgudstjänst i våras.


Fick träna på scennärvaron

Erfarenheten av att sjunga inför publik tror Hilja och Isabel att de har nytta av i MGP. I maj fick de nyheten om att de var bland de tio utvalda finalister som kommer att tävla i den tv-sända finalen.

De var lite omtumlande när Märta från Yle ringde upp med beskedet; de hade blivit lurade att det var Hiljas moster de skulle ha ett videosamtal med.

– Så jag trodde typ hela samtalet att Märta var Hiljas moster, berättar Isabel.

– För hon har aldrig träffat min moster, tillägger Hilja.

– Så jag satt där och tänkte: Men vänta, hur vet hennes moster att vi har kommit med till MGP?

Det tog en stund för det att sjunka in. Nu känns det inte längre så läskigt att de ska stå på scenen.

– Vi har hunnit öva flera gånger, säger Isabel.

I början av augusti åkte de till Lärkkulla och fick träffa de andra artisterna och dansarna för första gången. På lägret fick artisterna jobba med bland andra tv-teamet, coacher och koreograf för att bygga upp sin scenshow.

– Vi tränade ganska mycket på hur man ska vara på scenen, att man tittar upp på publiken och tar ögonkontakt, berättar Hilja.

Det är annorlunda att stå på en scen framför mycket människor eller att spela in musik i en studio, jämfört med när de sjungit i kören. I kyrkan är det sällan lika många människor som tittar på.

– Man blir inte så nervös, för man känner också typ alla där, säger Isabel.

Hilja håller med.

– Och det är så mycket akustik i kyrkan, tillägger hon.

Hur ska ni fira om ni vinner?

– Då ska vi ha ett stort party, ler Isabel.

– Vi ska säkert ha en fest, när det här med coronan lägger sig förstås, säger Hilja.

Men de har också planerat att fira en vinst genom att utmana sig själva och möta sina rädslor: Hilja ska utmana sin höjdrädsla på en bergochdalbana och Isabel har lovat att röra vid en spindel.

Att ställa upp i MGP är något de definitivt kan rekommendera: att få åka på läger, träffa nya vänner och uppträda med sin egenskrivna låt är roliga och värdefulla erfarenheter.

– Börja på med det som känns lättast, tipsar Hilja. Om du känner att texten är lättast så kan du börja samla ihop idéer på olika ställen, också i vardagslivet.

Att Hilja och Isabel kommer att fortsätta sjunga är klart, men om de kommer att satsa på musik som något mer än en hobby vet de inte ännu.

– Jag tycker jättemycket om teater, så jag skulle vilja bli skådespelare, säger Isabel.

– Jag tror jag skulle vilja jobba med något där man får vara social – kanske på Yle, säger Hilja.

Emelie Wikblad

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37

Borgå. Gunvor Flykt är en sann eldsjäl inom kyrkan. Hon kommer att sakna kyrkan i påsk, men säger: Tappa inte modet! 8.4.2020 kl. 11:20

sibbo. Min femåriga dotter sade åt mig häromdagen: ”Det är okej mamma, åtminstone så försöker du”. 8.4.2020 kl. 11:03

vanda. – Det finns liv och det finns hopp, säger Anu Paavola i Vanda svenska församling. I år blir det en virtuell påskandakt för barn. 8.4.2020 kl. 10:30

undantagstillstånd. Det vi kallar ett undantagstillstånd är ett normaltillstånd för många kristna idag. Vi bör vara tacksamma för den frihet vi normalt har, säger Mia Anderssén-Löf. 8.4.2020 kl. 01:00

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

Åbo. Vi kommer att lära oss nya saker, tror tf. kyrkoherde Clas Abramansson om vårt eget liv och församlingslivet i undantagstider. 7.4.2020 kl. 15:03

Närpes. Påsken är vanligen en intensiv tid för församlingsmästaren, med nio dagar i tjänst. För Per-Erik Björklund, kyrkvaktmästare i femte generationen, är skärtorsdagens mässa den viktigaste traditionen. 7.4.2020 kl. 09:19

korsnäs. Kantorn började köra buss och jobbar nu som barn- och ungdomsarbetsledare. Jan-Ola Granholm trivs med ett jobb där han inte behöver sitta inomhus när solen skiner. 7.4.2020 kl. 09:11

Kolumn. Anette Engsbo skriver om torkade frön som blir grönt gräs och saker som måste gå sönder för att nya ska kunna växa. 7.4.2020 kl. 09:04