Kantorn lyssnade till spikarnas sång – och såg likheter till oss människor

Kolumn.

"Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor."

19.8.2020 kl. 09:05

Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit!

Mitt musiköra tog aldrig paus trots hörselskydd och öronproppar. Nej, det lyssnade ständigt efter musiken i arbetet. Och vad vackert det ljöd! En del spikar sjöng på sin väg in i virket stolt en C-dur-treklang som därefter fylldes på med fantastiska övertoner. Andra spikar gick med mindre steg börjandes från skalans tre första toner för att också de sedan fortsätta med klingande klara övertoner. De spikar jag drog ut klagade och grät över hur ont varje behandling gjorde. Och skruvdragaren sjöng början av Anita Hegerlands ”Mitt sommarlov”! Tänk hur allting lever och andas musik!

Jag vill för ett tag likna oss mänskor vid spikar. Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor. Efter de första små stegen stärks deras självförtroende och de kastar sig ut i livet med glädje.

De spikar som blev utdragna under högljudd gråt är de människor som fått sina liv krossade. De har kanske suttit i virket under en lång tid då någon får för sig att de inte ska finnas på sin plats längre. Trots att de berättar hur det känns fortsätter den hårdhänta behandlingen och deras existens går mot sitt slut i ett gammalt spikämbare.

Vilken av spikarna är du? Oberoende av vilken sorts spik du identifierar dig med har vi samma smed, eller samma Gud. Den Gud som vet allt om dig och hur ditt liv är tänkt att formas och sluta. Vare sig du tycker att allt löper på helt perfekt eller om du tycker att du har blivit slängd på soptippen ser Gud dig och gläds över det du har fått bidra med i ditt liv. Så sjung! Du kan och du får! Sjung ut dina känslor.

Och ge aldrig upp. För fast du hamnar i ett spikämbare finns där också sen tidigare andra sneda, krokiga och rostiga spikar som du kan dela allt med. Andra som också fått med storsleven. Och för skrotade spikar kan finnas en ny framtid. De kan via återvinningen smältas ner och bli nya spikar eller något annat av metall. Också du har gjort en skillnad. Det finns en bestämd uppgift för alla sorters spikar, plåtspikar, filtspikar, betongspikar, småspik eller vilka som helst i sortimentet. Lita på den store Smeden, han vet till vad du är tänkt. Du har en framtid full av sång.

Gerd Lindén är A-kantor i Närpes församling.

Text: Gerd Lindén

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12