I Elisabet Lundströms flock finns urprungsraserna Finskt får och Kajanalandsfår. De har alla sin personlighet.

Att vila på gröna ängar

Sibbo.

Hon är församlingssekreterare, fårfarmare och guide. – Vi försöker vara så civiliserade men jag ser mycket av djurens beteende bland oss människor, säger Elisabet Lundström.

7.8.2020 kl. 11:13

Elisabet Lundström jobbar deltid som församlingssekreterare i Sibbo svenska församling och deltid som ekojordbrukare och fårfarmare, tillsammans med sin man och deras son med flickvän som kommer att ta över så småningom.

– Jag har funderat mycket över varför det blev just får, men det är för att det finns ett nyttotänk bakom allt. Man får så mycket ut av dem, kött, ull och att kunna erbjuda människor, ofta barn, att umgås med får. Dessutom håller de landskapet öppet.

Betande djur hör till, anser hon.

– Men det har blivit allt mer sällsynt i södra Finland. Det är rogivande att se på betande och idisslande djur.

Hon förundras över att hundratals människor kan delta i utlottningen om sommarjobb som fåraherde.

– Det berättar något om ett underliggande behov hos människan. Jag tror att många har det här behovet att vara ute i naturen och umgås med djur, men det har blivit främmande på en ganska kort tid.


Turister och får

Under somrarna brukar Elisabet och hennes man ta emot besökande kryssningsresenärer på gården, även om det i år inte blir av på grund av coronaviruset.

– Vi vill föra fram budskap om ekoodling, visa hur det ser ut i Finland, att djur betar ute och att vi har ren luft. Det kan vara ganska fascinerande för någon från Hongkong.

Elisabet Lundström brukar också jobba som guide ibland. Hon började guida 1986 i Helsingfors, men har också gått kurser för att guida i Borgå, Sibbo och Tusby.

– Det är otroligt vilka människomöten det leder till, sådana som jag kan minnas länge, länge.


Flocken behöver en ledare

Antalet får hemma hos Lundströms är kring trettio.

– När flocken är så pass liten kan man lägga märke till att de har olika personligheter.

Hur får beter sig är intressant.

– Jag tänker ofta på flockdynamik och hur viktigt det är med en bra ledare. Herden visar vägen, men i flocken ska det också finnas en ledartacka. Hela flockens beteende är beroende av hur hon beter sig. Är ledartackan försiktig blir alla djuren försiktiga.

Hon ser också många likheter mellan människor och djur.

– Vi försöker vara så civiliserade, men jag ser mycket av djurens beteende bland människor, för att jag umgåtts så mycket med djur. Till exempel det hur vi instinktivt gör något när vi är rädda.

I församlingssekreterarjobbet uppskattar hon mångsidigheten.

– Och att få träffa församlingsmedlemmarna är trevligt, även om direkta besök på kansliet blivit allt färre.

I Bibeln finns många liknelser med får och lamm.

– Det känns bibliskt ibland när man går med fåren med en stav i handen, och får vila på gröna ängar.

Ulrika Hansson

Kolumn. Varken livet eller världen är simpla. De kan varken kontrolleras eller förutspås. 2.9.2020 kl. 00:00

Borgå. ”Hej! Snälla kan ni be för det här!” Så kan en vanlig fråga se ut i de bönegrupper Brenda Serralde Luna är aktiv i på Whatsapp och Messenger. 2.9.2020 kl. 00:00

korsholm. Bästa stunden på ett läger är när alla vågar släppa fasaderna, tycker hjälpledarna Wilma och Isabelle Lithén. I församlingen har de fått hitta en ledarroll och lärt sig mer om vad som händer bakom kyrkans kulisser. 2.9.2020 kl. 09:40

korsholm. Kyrkan borde finnas där människor är, på de sociala medier där yngre och äldre tillbringar sin tid. Ett annorlunda år har sänkt tröskeln för att ta itu med nya idéer och projekt. 2.9.2020 kl. 09:32

korsnäs. Kommundirektör Christina Båssar tycker om närheten och flexibiliteten som den lilla orten erbjuder. Församling och kommun står varandra nära här – och har återväxten som gemensam utmaning. 2.9.2020 kl. 09:31

Kolumn. Hur kan jag förmedla omsorg till dem jag bryr mig om? När vi inte kan röra varandra, när ansikten göms bakom munskydd. 2.9.2020 kl. 09:21

malax. Jenni Broo vill stå på de svagas sida. Nu jobbar hon med barn och trivs med att få berätta om Jesus. Hennes egen tro har förändrats med åren, att få svar på bön har gett den stadga. 2.9.2020 kl. 09:19

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23

Kolumn. Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar av att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit! 21.8.2020 kl. 13:31

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21

VÄSTÅBOLAND. Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb. 21.8.2020 kl. 13:39

Kolumn. De senaste månaderna har vi fått anpassa oss till en ny tillvaro. Alla önskar vi nu att pandemin så fort som möjligt skall vika undan och att vi snart ska ha ett fungerande vaccin mot viruset. 21.8.2020 kl. 11:05

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55

Borgå. – Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen. 20.8.2020 kl. 12:49

Kolumn. "Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket." 20.8.2020 kl. 12:43