Carita Eklund hoppas att vi ska se dem i vår närhet som behöver oss.

Vi behöver mötas!

Åbo.

Årets sommarkafé ordnas utomhus. Det är många som längtar efter gemenskap, säger diakonissan Carita Eklund. Hon hoppas att var och en av oss skulle upptäcka vad vi kan göra för våra grannar.

3.6.2020 kl. 15:47

Sommarkaféet har hört till traditionen i Åbo svenska församling, och sommarkafé ska det bli också i år – om än i lite modifierad form.

– I sommar kör vi igång först i juli. Vanligen har församlingens sommarkafé lockat främst pensionärer och barnfamiljer, nu får vi se i vilken grad människor vågar röra sig utanför hemmet, säger Carita Eklund, diakonissa i Åbo svenska församling.

Församlingen har gjort sitt yttersta för att beakta kafébesökarnas säkerhet. Kaféet ordnas onsdagar klockan 13–15, utomhus på församlingshemmets bakgård.

– Vi räknar med att kunna dricka kaffe och umgås på säkert avstånd.

Det finns en anställd på plats och det ska också bli servering – precis hur serveringen ordnas med tanke på säkerheten är ännu öppet.

– Många äldre har frågat om det blir kafé också i år. Jag tror det finns ett uppdämt behov att träffas, sedan får vi se om folk vågar komma. Men jag tänker att om man inte vågar sätta sig ner och dricka kaffe vågar man kanske prata en stund.

Carita Eklund har märkt att behovet av gemenskap är stort just nu.

– Vi är flockdjur och behöver få bekräftelse på vilka vi är av våra medmänniskor.

Därför hoppas hon att folk ska ta sig till kaféet också om vädret inte skulle vara på topp.

– Man får ta en varmare jacka i stället! Och vi ska se till att det finns sittdynor för stolarna och filtar för dem som fryser.

De senaste månaderna har Carita Eklund skött sina klientkontakter främst per telefon och sociala medier.

– I början ringde alla våra stamkunder, även om deras livssituation inte förändrats så mycket. Ångesten är stor. Många bär på stor osäkerhet eftersom vi inte vet när epidemin är över.

Hon har märkt att en del blir väldigt rädda för smitta, den rädslan blir som ett mörkt monster och gör att de nästan slutar leva.

– Då försvinner lätt perspektivet. Ändå är det ju samma saker som är viktiga för oss fortfarande. Också för mig! Att få sova och dricka morgonkaffe, att höra av familj och vänner.

Hon har hjälpt en del äldre församlingsbor med praktiska saker.

– Och så säger de: Jag skulle så vilja att du gav mig en kram!

Lyckligtvis är det vår, konstaterar hon.

– Vi ser att det blir grönare. Annars vet jag inte hur folk skulle orka.

Församlingen kontaktas också av människor som vill hjälpa, som undrar om de kunde ge pengar. Visst kan man göra det, men …

– Jag tänker att kanske man kunde knacka på hos grannen i stället? Man ser ju vilken tant som går ut och drar sin kasse mot butiken, och vilka barn som går ensamma på dagarna. Kanske man kunde sätta sig på en bänk och säga till en mamma: Ni måste ha det kämpigt just nu.

Alla vill vara hjälpare, men få vill ha personlig kontakt med den som behöver hjälp.

– Det behöver inte vara stort. Baka en kaka och för en bit till grannen! Det kan förändra någons dag.

Sofia Torvalds

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21