Jari Heikkilä är kaplan i den finska församlingen i Väståboland.

Från labbet till kyrkan

Väståboland.

Jari Heikkilä brukade sitta på labbet och studera virus, idag är han präst i Väståboland. Men en sak bär han med sig från sitt förflutna: han är noga med att tvätta händerna!

22.5.2020 kl. 09:28

När Jari Heikkilä började studera teologi frågade alla: varför?

– Jag tycker att det nästan är en diskriminerande fråga, säger han.

– När jag började studera matematik undrade ingen varför jag gjorde det, inte heller när jag började studera biokemi.

Inför prästvigningen för drygt sex år sedan ställde biskopen honom samma fråga: Varför teologi?

– Jag svarade: Varför inte?

Det svaret, säger han nu, var biskopen nöjd med och det hoppas han alla andra är också.

Innan Jari Heikkilä blev prästvigd gjorde han en lång karriär bland annat som biokemist. Han jobbade både utomlands och med forskning vid Åbo Akademi.

– Biokemi var roligt i början, under den gamla goda tiden. Jag nästan bodde i laboratoriet, jag jobbade kvällar och veckoslut för att det var intressant. Men sedan kom de stora pengarna in i bilden. Det blev tävling om samma stipendiepengar, det blev så hårt. Det var djungelns lag som rådde. Arbetet var fortfarande intressant, men det var inte längre roligt.

Då vågade han äntligen göra det han drömt om redan länge. Han började studera teologi vid Åbo Akademi.

Har du ångrat dig?

– Nej, tvärtom. Jag har ångrat att jag inte gjorde det tidigare. Jag hade längtat efter det länge, men jag vågade inte. Sedan kom jag till en punkt då jag insåg att det var nu eller aldrig.

När han började studera hade han inga tankar på att bli präst, men beslutet mognade snabbt.

– Jag hade inget ideal för vad det betydde att bli präst. Men jobbet har varit belönande. Det har gett mig mycket mycket mer än det jag gjorde förr.

Förr, säger han, satt han ensam på labbet och funderade. Varje dag fylldes av problem som skulle lösas.

– Idag jobbar jag med människor, och de har också sina problem. Man kan inte lösa dem, men man kan lyssna.

Det mest utmanande med att vara präst, tycker han, är att kyrkan också har problem, och ofta är det frågor man förväntas ta ställning till.

– Det är en gemenskap som innehåller mycket olika åsikter, och det är förstås utmanande. Man måste fundera ganska noga på vad man säger så man inte säger vad man tänker, ler han.

De sista femton åren som biokemist studerade han hur man kunde använda virus som hjälpmedel i forskning och cancerterapi.

– Vi har inte bara sjukdomsalstrande virus, virus finns överallt, virus är de mest förekommande organismerna på jordklotet. Virus finns överallt: i vatten, i jord. Virus är också våra vänner – deras egenskaper kan användas och de kan rädda livet på många.

Själv följer han med intresse med rapporteringen om det nya coronaviruset.

Är du själv orolig för att bli smittad?

– Folk har i många år sagt till mig att jag är paranoid för att jag är noga med att tvätta händerna och inte röra vid kranar och handtag på allmänna toaletter. Så det här livet är inget nytt för mig! Vem vill ha influensa eller förkylning om man kan undvika det? Min son, som studerar odontologi, har sagt till mig att kanske jag ändå haft rätt. I samband med studierna testade min son och hans studiekamrater vilken effekt desinfektionsmedel har på bakterier. Det visade sig att min son var den enda som inte hade bakterier på händerna ens innan han använde desinfektionesmedel – så han hade tagit till sig pappas lärdom!

Sofia Torvalds

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09

vanda. Att få utbyta tankar med jämnåriga är en del av livskvaliteten. En Må bra-dag för äldre har fokus på exakt det. 30.9.2020 kl. 15:56

Solf. I Solf får varje fyraåring en egen barnbibel. Församlingen vill uppmuntra familjer att läsa tillsammans. 1.10.2020 kl. 08:15

Kolumn. På söndag firar vi Mikaelidagen, änglarnas dag. Vi får fundera på hur vi kan vara änglar för de människor vi möter. 1.10.2020 kl. 08:00

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

Närpes. Hon hade jobbat med att stöda människor på många olika plan. Med tiden insåg hon att hon vill göra just det här, men från ett annat perspektiv. I juni vigdes Birgitta Lillbäck till diakon i sin hemkyrka. 30.9.2020 kl. 12:35

Kolumn. "De som är trygga i sin personlighet och i sin tro har lättare att acceptera och samexistera med andra som inte tycker och tänker som dem i allt", skriver Patric Sjölander. 30.9.2020 kl. 12:33

malax. – Jag har alltid bott nära kyrkan och hört kyrkklockorna kalla till gudstjänst. Från mommos köksfönster kunde vi se brudpar eller begravningståg skrida ner för kyrktrappan. 30.9.2020 kl. 12:32

larmo. När Nils ”Nisse” Johansson blev svårt sjuk i cancer fylldes han av mörka tankar: – Men Guds ord helade mig. 21.9.2020 kl. 10:17

vanda. ”Sjung sorgen” är en konsert om det som vi alla någon gång drabbas av. Sorgen är unik, men upplevelsen kan vi kanske dela. 16.9.2020 kl. 11:03