Solveig Pått är medlem i församlingsrådet i Solf. Hon vill att vi kommer ihåg de människor som stängs ute när samhälle och kyrka blir digitala.
– De är många, många fler än man tror. Och det beror på olika saker.
Någon kan inte tekniken, andra har inte tillgång till de senaste apparaterna av ekonomiska skäl, eller för att de inte vill vara del i en slit-och-släng-kultur.
– Det finns olika anledningar till att folk inte är digitala.
Vi tänker oss lätt att alla idag har internet i sin smarttelefon. Men på en del områden, som där Solveig Pått bor med sin mamma, är täckningen bristfällig och att gräva ner bredband skulle kosta stora summor.
När samhället och kyrkan satsar på digitala lösningar kan budskapet som förmedlas bli att de som inte kan ta del av dem är andra klassens människor.
– Det är väldigt illa att alla inte har tillgång till allt. Speciellt i de här tiderna när församlingen har en väldigt viktig uppgift i att finnas till – speciellt för de äldre och de som känner sig oroliga.
Vi har mycket jobb framför oss
När Solfs församlingen funderade på hur de skulle få ut gudstjänsterna i coronatider var Facebook den första lösningen. Då frågade Solveig Pått: kunde man inte också sända dem i när-tv, som andra församlingar gjort? Nu har församlingen gjort ett försök att på det här sättet nå ut till lite fler.
Därtill håller diakonin kontakt med äldre församlingsbor per telefon. Efter gudstjänsterna hålls kyrkan öppen och det finns en präst på plats för de som vill komma och diskutera.
– Vi har mycket jobb framför oss för att nå alla.
Kanske man kunde ordna digikurser också i församlingens regi? slänger Solveig Pått fram.
Samhället blir överlag allt mer digitalt: de senaste nyheterna finns på nätet, alla slags bankärenden sköts lättast där.
– Jag har försökt fundera: Hur hjälper man? Jag hoppas att det också är någon annan som funderar likadant.
Nu när problemet kommit upp till ytan hoppas hon att man även högre upp i kyrkan skulle ta tag i och diskutera den digitala diskrimineringen.
– Jag vill ju inte säga sluta, för jag tycker att det är bra att man hittar de här alternativa sätten att nå ut med en gudstjänst, med barnverksamhet.
"Det är nog det häftigaste sociala mediet, den direktkontakten är fantastisk och något alla kan vara uppkopplade på."
Saknar sin hemförsamling
När Solveig Pått talar med äldre släktingar och bekanta om vad de saknar mest är det att träffa andra människor – kanske bara sitta i samma kyrkbänk, delta i en grupp.
– De var några som sa: tänk att jag aldrig trodde att jag skulle sakna det här så mycket.
Många över 70 som varit aktiva frivilliga i sin församling tvingas nu stanna hemma. Och människor som bor på äldreboenden, för vilka ett besök från till exempel diakonin kunnat vara en ljusglimt i tillvaron, får inte ta emot någon.
– Vi som kan och vill, vi ska ta upp telefonluren lite oftare och ringa och prata, som vän och medmänniska. Det hjälper mycket, säger Solveig Pått.
Hon har flera gånger tänkt på orden som hon hörde i en gudstjänst nyligen: ”Har du någon som ber för dig?”
– Det är nog det häftigaste sociala mediet, den direktkontakten är fantastisk och något alla kan vara uppkopplade på. Det känns så befriande och skönt att ta en stund och be, småprata med Gud en stund. Och vi kan alla be för varandra och bry oss om varandra en smula.
