Alla vill vi känna kontroll på något sätt. Vi vill och ska ha kontroll över hur många som samlas för att inte bryta mot myndigheternas rekommendationer. Vi ska inte utsätta oss själva eller någon annan för smittorisk i onödan.
Detta ansvar påverkar oss väldigt olika beroende på hurudana vi är. Vissa får svår ångest, andra känner en ständig oro medan någon kanske inte alls upplever sig speciellt berörd av coronavirusepidemin. Situationen drabbar oss alla men inte med samma styrka och med samma symptom. Oberoende så vill vi ha stabilitet, harmoni och kontroll över våra liv.
Våren, naturen, djuren och fåglarna förkunnar ett lugn, ett hopp och en kommande sommar. Sommaren kommer också i år, så länge Skaparen upprätthåller världen och sin skapelse. Storspoven återvänder till fältet, svartvita flugsnapparen återvänder till sin holk och ladusvalan bygger också i år sitt bo under hustaket. Kanske vi som lever nu inte tidigare uppskattat skapelsen i samma utsträckning som under denna tid.
Skapelsen säger ändå inte allt. Den riktiga, den bestående, ja den eviga friden kan endast Gud ge oss. Han vill komma in i just din situation och ge dig sin frid.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
Han ger liv åt min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav,
de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrens hus
för alltid.
