– Laag de häim! Mamm diin ji dyöd.

Lokalt.

Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel.

4.5.2020 kl. 14:53

– Laag de häim! Mamm diin ji dyöd.

Det hemska, det otänkbara, det som inte fick hända hade hänt. Mamma låg stel på ett vitt lakan i köket. Tioåringen satte sig vid den öppna spisen med en bebis i famnen. Hon såg sin mamma, sin pappa och sina sex yngre syskon. Hon såg, men såg ändå inget. Grannar kom och gick. Det var gråt och förtvivlan. Någon tog babyn ur hennes famn. Den dagen tog barndomen slut.

Tioåringen lärde sig sopa huset, baka bröd och tvätta kläder i bäcken. Fastrarna hjälpte henne till en början.

Så kom julen och pappa bad henne och hennes bror att ta kälken och gå till byn för att be bönderna om något att äta. Förödmjukelsen var stor och skammen brände i hennes kinder när skolkamraternas ansikten skymtade bakom gardinerna.

Om det inte funnits söndagsskola på den tiden, vad hade då gett henne hopp. När söndagarna kom fylldes en liten stuga på backen med barn som satt och lyssnade då Skarphaga-Agust spelade fiol och sjöng ” … om en kort liten tid vi får mötas på himmelens strand.” Tioåringen försökte föreställa sig hur hon mötte mamma på stranden, men det blev allt svårare att se mammans ansikte klart.

Flickan, som inte fått vara barn så länge, växte upp. Hon arbetade för bönder och för herrskap. Hon mötte min pappa. I hennes ögon var han rik; han ägde ju en häst, några kor, några får och ett par höns. De gifte sig.

Tioåringen är nu 101 år och jag ringer henne ofta. Jag får inte komma på besök till servicehemmet, men jag kan se mamma framför mig där hon sitter i sin rullstol och virkar i glada färger. Hon frågar hur vi har det. Hon berättar hur de senaste pannlapparna hon gjort ser ut och säger att jag får ta så många lappar jag vill, när jag kommer och hälsar på nästa gång. Hon önskar att jag ger pannlapparna till mina invandrarvänner och tillägger:

”… För jag vet hur det är att ha det svårt.”

Siv Bergman

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36

korsholm. Camilla Lervik-Särs älskar virtuella gudstjänster. Medan hon lyssnar lagar hon mat, städar eller promenerar. Och så sjunger hon med, högt och ljudligt! 15.2.2022 kl. 14:38

Kolumn. "Nu igen, mer än någonsin, upplever jag att känslan hos alla är hopp." 15.2.2022 kl. 14:31

korsholm. Det är onsdagskväll och vi närmar oss Korsholms kyrka i Gamla Vasa. Plötsligt hörs glada barnröster från innergården. 15.2.2022 kl. 14:22

BORGÅ. Verksamheten för barn, ungdomar och familjer i domkyrkoförsamlingen står stark, trots coronatidens vindar. – Vi vill möta människor ansikte mot ansikte, säger Mats Fontell. 15.2.2022 kl. 14:18

Kolumn. "Jag kan ju inte lyfta bort det som tynger, inte heller rätta till situationen som vännen befinner sig i." 15.2.2022 kl. 14:10

sibbo. Christer Romberg är nyanställd ungdomsarbetsledare i Sibbo. Han vill stötta ungdomarna i en avgörande tid i deras liv och säga: Ni duger som ni är! 15.2.2022 kl. 14:03

NÄRPES. – Vi får inte glömma bort att vi är människor, hur mycket vi än talar om digitalisering! Kenneth Öster lyfter fram det humana i skola och samhälle. 14.2.2022 kl. 14:40

Kolumn. Hur kan det vara så enkelt att påbörja nya vanor men så svårt att avsluta dem? undrar Luisa Tast. 14.2.2022 kl. 14:36

Larsmo. Kantor Anders Forsman spelar numera ofta lokalkomponerad musik i gudstjänsterna. Nu kallar han Niclas Nylund församlingens huskompositör. 3.2.2022 kl. 06:02

nykarleby. Som tidigare verkställande direktör har Lars Solvin lärt sig att han vill verkställa, men inte vara direktör. 3.2.2022 kl. 06:01

Kolumn. Som präst i en växande församling har jag sällan tid för ordentlig uppdatering eller komplettering av mina teologiska kunskaper. Vanligtvis får jag nöja mig med en hastig genomgång av ett stycke i en bibelkommentar eller i bästa fall en kortare predikan hos Luther eller kyrkofäderna. Uppdateringen av det teologiska kunnandet blir alltför splittrat och fragmentariskt. Dessvärre är det inte riktigt lätt att hitta böcker i trosläran som på ett naturligt sätt skulle grunda sig på vår kyrkas bekännelse och samtidigt vårda ens trosliv som pastor och själasörjare. 3.2.2022 kl. 06:00

pargas. Det roligaste är att se barnen utvecklas, säger Linnéa Hankalahti och Sofia Rinne. Dagklubben tar i vår också emot tvååringar. 2.2.2022 kl. 11:51

Åbo. Coronapandemin kommer att lämna långvariga spår – kanske lika långvariga som nittiotalets recession, säger Teemu Hälli, som är beredskapschef vid samfälligheten i Åbo. 2.2.2022 kl. 11:42

Åbo. Morgonmålet går smidigare och vinterkläderna tycks plötsligt ha blivit mycket lättare att få på när man har en vän som väntar, skriver Malena Björkgren. 2.2.2022 kl. 11:47