Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

Ingen ska mötas av en hård blick

pargas.

För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter.

23.4.2020 kl. 14:16

I sexton år har Martina Nikander jobbat som diakonissa i Väståbolands svenska församling. När hon går i pension i juli gör hon det med tacksamhet.

– Jag har fått så fina människokontakter och hört så gripande livsöden. Jag har sett en del elände och många svårigheter av olika slag, men också de där solskenshistorierna när människors liv ordnar upp sig och allting blir bättre. Jag bär dessa människor i mitt hjärta, säger hon.

Hon har många glada minnen från sina år i församlingen. Till de roligaste hör musikalen Leo X Luther som skrevs av Jari Heikkilä, som var präst i församlingen när man firade reformationsjubileum år 2017.

– Vi anställda spelade rollerna. Att öva in och uppföra musikalen var det roligaste jag upplevt under hela mitt arbetsliv.

Också Pargas kyrkas återinvigning efter reparationen år 2011 är ett viktigt minne.

– Då kände jag särskilt tydligt hur lycklig jag var över att få jobba i kyrkan.

Men hon menar också att hela hennes arbetsvardag är full av höjdpunkter.

– Ena stunden sitter jag utanför HVC och äter kycklingben med en ”gubbis” som brutit benet, nästa stund uppvaktar jag en 90-åring som har fint kaffekalas och guldkantade koppar med små öron, så att man får spreta med fingret.

Hon har varit tacksam över sin fina arbetsgemenskap. Av det som varit svårt har hon lärt sig mycket. Till exempel att prioritera.

– Ofta är det så att almanackan inte är helt full när dagen eller veckan börjar, men sedan kommer uppgifterna till mig. Jag litar på att Gud leder mig till de rätta uppgifterna och de rätta människorna. ”Jag ska leda dem där de går bedjande fram” står det i Jeremia.

Ibland har hon tyckt att det är utmanande att bedöma en människas behov av hjälp.

– Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt beslut, särskilt om problemen är långvariga. Där har det känts bra att kunna grubbla över sakerna tillsammans med kollegerna, i svårare fall med kyrkoherden. Att fatta beslut ensam är svårt, men tillsammans kommer vi framåt.

Hon har försökt vara en människa som det är lätt att närma sig.

– Ingen ska mötas med hårda ord eller blickar, eller ett nej. På det sättet hoppas jag att de som kommer till oss får en positiv uppfattning om diakonin och kyrkan.

En del klienter har under åren kommit att stå henne väldigt nära.

– Jag kommer att sakna mina ”flickor” i Malmens diakonikrets, och mina klienter – många av dem har med åren blivit som vänner. Och jag kommer att sakna mina arbetskamrater och medarbetarkonferenserna och vårt härliga, humoristiska gäng! Man får alltid skratta där, även om vi förstås också arbetar seriöst.

Under coronaepidemin har hennes arbete förändrats en del. De personliga mötena har bytts ut mot telefonmöten. Koordineringen av hemkörning av mat, som görs i samarbete med Pargas IF, har svalt mycket tid. Men hon har också fått nya, spännande arbetsuppgifter – som att banda in aftonandakter.

– Och visst har jag gjort en del hembesök också – så att vi träffats ute på gården. Och idag satt jag på en parkbänk med en dam och drack kaffe!

Sofia Torvalds

korsnäs. Kantorn började köra buss och jobbar nu som barn- och ungdomsarbetsledare. Jan-Ola Granholm trivs med ett jobb där han inte behöver sitta inomhus när solen skiner. 7.4.2020 kl. 09:11

Kolumn. Anette Engsbo skriver om torkade frön som blir grönt gräs och saker som måste gå sönder för att nya ska kunna växa. 7.4.2020 kl. 09:04

Solf. Var passar påskharen in och varför har Jesus röda märken på händerna? Pyssel och legogubbar kan hjälpa till att göra påskens berättelse begriplig för barn. 7.4.2020 kl. 09:00

korsholm. I dagklubben får barnen leka med jämnåriga. Genom leken, musik och aktiviteter tränar de olika färdigheter. Nu håller grupperna paus, men anmälningen till höstterminen är öppen. 7.4.2020 kl. 09:00

Kolumn. Vart är vi riktigt påväg nu? När Rune Lindblom frågar Gud får han två svar. 26.3.2020 kl. 16:05

Kolumn. Daniel Norrback fundera på hur vi förmedlar tron till barnen och vilken bild de får av Gud. Ligger betoningen på regler eller relation? 26.3.2020 kl. 16:14

Nagu. I Nagu hjälper församlingens ideella arbetare till med Gemensamt Ansvar-insamlingen. – När jag var barn under kriget fick jag ett par skor av en välgörenhetsorganisation, nu betalar jag tillbaka, säger Raili Svahnström. 26.3.2020 kl. 15:20

mariehamn. För Gunnevi Styrström blev prästjobbet ett drömjobb, ett jobb där hon fått betyda något i människors liv, här och nu. 26.3.2020 kl. 13:58

sibbo. Varken han eller hon hade planer på att hitta någon ny. Men den dök upp ändå, kärleken. 25.3.2020 kl. 22:25

Borgå. "Vad betyder alla restriktioner för dig som människa den närmaste tiden? Gator och torg står tomma." 25.3.2020 kl. 22:16

sibbo. Ett konstverk i glas ska pryda det tolv meter höga fönstret bakom altaret i Söderkulla kyrka. Allmänheten är välkommen att bidra med teckningar och foton som kan påverka slutresultatet. 25.3.2020 kl. 21:45

hjälparbete. Då de tre kompisarna Hanna, Mathilda och Mikaela ville göra något för att hjälpa gatubarnen började de måla och sälja kvastar. 25.3.2020 kl. 16:50

strömning. Nu är det strömmade gudstjänster över nätet som gäller den närmaste framtiden. Jakobstads svenska och Pedersöre församlingar samarbetar kring gudstjänsterna. 25.3.2020 kl. 16:28

petalax. Hans gradutema väckte idén till en egenkomponerad mässa. Att tvingas fira gudstjänst i en tom kyrka känns konstigt, men Frank Isaksson hoppas få se människor sträcka ut handen till varandra i en gemensam nödsituation. 25.3.2020 kl. 08:00

korsholm. – De som är troende i vår kyrka är troende på riktigt, säger Rune Fant. Så länge han står på benen kommer han fortsätta jobba som kyrkoherde i sin församling, som ligger 700 kilometer från hans hem. 25.3.2020 kl. 08:10