Gösta Steffansson och Ann-Britt Gustafsson kände ett samförstånd direkt, och gillar samma fritidssysselsättning.
Gösta Steffansson och Ann-Britt Gustafsson kände ett samförstånd direkt, och gillar samma fritidssysselsättning.

De har upptäckt att känslor inte blir äldre

sibbo.

Varken han eller hon hade planer på att hitta någon ny. Men den dök upp ändå, kärleken.

25.3.2020 kl. 22:25

– Att i den här åldern hitta en glad och varm medmänniska som man tycker om känns fantastiskt. Jag känner en stor trygghet och äkta kärlek, säger Gösta Steffansson.

– Känslorna är de samma vilken ålder man än är i. Det känns precis som i ungdomen, även om det tar sig uttryck på lite annat sätt, säger Ann-Britt Gustafsson.

De har båda mist sina äkta hälfter för ett antal år sedan.

Ann-Britt berättar att hon hade tänkt att hon ska vara ensam resten av livet när hon blev änka. Ingen av dem sökte efter en ny livskamrat.

– Men efter att vi började umgås har flera av våra vänner sagt: Vi tänkte för länge sen att ni skulle passa så bra ihop. Men de var mycket finkänsliga och sa inte ett ord till oss, berättar hon.

Fjärde gången gillt

De har känt varandra sedan ungdomen och rört sig i samma kretsar, bland annat sjungit i samma kör i många år. I somras blev de ett par.

– Jag frågade henne: Kommer du på kaffe? Nej, jag kan inte, svarade hon. Tre gånger frågade jag och varje gång sa hon nej. Sedan plötsligt ringde hon mig och frågade om jag kommer på kaffe. Jo, jag kommer svarade jag, berättar Gösta och skrattar.

Numera är de förlovade. De hade inte förstått hur mycket de har gemensamt innan de blev ett par.

– Vi behövde inte hitta en frekvens, den fanns genast där, säger Ann-Britt.

De tar långa promenader, tycker om att jobba på vedbacken, sjunger i kyrkokören och har många andra aktiviteter. Men mycket ligger på is nu på grund av coronaviruset.

– Vi kommer att sakna församlingen. Vi har så fina och varma anställda i Sibbo, säger Gösta.

De har fått ställa in ett besök hos Ann-Britts dotter i Österbotten på grund av virussituationen. Och de håller sig mest kring hemknutarna nu; han bor i Nickby och hon i Norra Paipis.

– Samtidigt blir närheten och värmen mellan människor mer påtaglig när man är hänvisad till varandra, konstaterar Ann-Britt.

– Vi försöker också uppmuntra människor i vår närhet som är ensamma. Det är viktigt att inte lämna någon ensam, säger Gösta.

Att komma vidare

Att våga vara lycklig, utan att tänka om det är tillåtet, har inte varit problematiskt.

– Vi har pratat mycket och kan prata öppet om våra tidigare äkta hälfter. Jag fick ett så fint avsked av min fru, och fick en fin sorgetid. Jag fick lämna henne i Guds händer. När döden skiljer oss åt måste vi leva vidare, säger Gösta.

– Jag har likadana upplevelser. Jag fick ta avsked. Och när tiden är mogen kan man gå vidare. I början hade det inte gått, men efter några år är det lättare.

– Och så går vi till gravarna tillsammans och tänder ljus, säger de båda samtidigt.

De har en sammanlagd skara på åtta barn, 17 barnbarn och ett barnbarnsbarn.

– Våra familjer har varit positiva och visat glädje över att vi hittat varandra, säger Gösta.

Ulrika Hansson

Kolumn. Vart är vi riktigt påväg nu? När Rune Lindblom frågar Gud får han två svar. 26.3.2020 kl. 16:05

Kolumn. Daniel Norrback fundera på hur vi förmedlar tron till barnen och vilken bild de får av Gud. Ligger betoningen på regler eller relation? 26.3.2020 kl. 16:14
Raili Svahnström (randig blus) står närmast fönstret, Eeva Granström har rött förkläde.

Nagu. I Nagu hjälper församlingens ideella arbetare till med Gemensamt Ansvar-insamlingen. – När jag var barn under kriget fick jag ett par skor av en välgörenhetsorganisation, nu betalar jag tillbaka, säger Raili Svahnström. 26.3.2020 kl. 15:20
Gunnevi Styrström har särskilt tyckte om att jobba med ungdomar och förrättningar.

mariehamn. För Gunnevi Styrström blev prästjobbet ett drömjobb, ett jobb där hon fått betyda något i människors liv, här och nu. 26.3.2020 kl. 13:58
Gunvor Haddas beskriver i sin kolumn hur coronaviruset orsakar omställningar i de församlingsanställdas arbetsrutiner.

Borgå. "Vad betyder alla restriktioner för dig som människa den närmaste tiden? Gator och torg står tomma." 25.3.2020 kl. 22:16
Kirsti Taiviola har med bildbehandling gjort en ungerfärlig modell för hur konstverket kan komma att se ut.

sibbo. Ett konstverk i glas ska pryda det tolv meter höga fönstret bakom altaret i Söderkulla kyrka. Allmänheten är välkommen att bidra med teckningar och foton som kan påverka slutresultatet. 25.3.2020 kl. 21:45

Mikaela och Mathilda Esselström samt Hanna Lantto i produktionstagen. Något nytt hjälpprojekt har de inte på gång just nu.

hjälparbete. Då de tre kompisarna Hanna, Mathilda och Mikaela ville göra något för att hjälpa gatubarnen började de måla och sälja kvastar. 25.3.2020 kl. 16:50
Beredskapsgruppen som  består av förvaltningsdirektör Diana Söderbacka samt kyrkoherdarna Jockum Krokfors (Jakobstads svenska), Lotta Endtbacka (Jakobstads finska) och Kaj Granlund (Pedersöre) möts i Esse.

strömning. Nu är det strömmade gudstjänster över nätet som gäller den närmaste framtiden. Jakobstads svenska och Pedersöre församlingar samarbetar kring gudstjänsterna. 25.3.2020 kl. 16:28
Frank Isaksson tycker också om att segla och vara ute i naturen.

petalax. Hans gradutema väckte idén till en egenkomponerad mässa. Att tvingas fira gudstjänst i en tom kyrka känns konstigt, men Frank Isaksson hoppas få se människor sträcka ut handen till varandra i en gemensam nödsituation. 25.3.2020 kl. 08:00
Kyrkoherde Rune Fant delar ut nattvard, tillsammans med diakonen Anatoli Zaitzev, som varit ingenjör i Tjernobyl.

korsholm. – De som är troende i vår kyrka är troende på riktigt, säger Rune Fant. Så länge han står på benen kommer han fortsätta jobba som kyrkoherde i sin församling, som ligger 700 kilometer från hans hem. 25.3.2020 kl. 08:10
Slutet nått