Diakoniarbetarna i Korsholm Från vänster: Nina Andrén, Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

Diakonin kavlar upp ärmarna i en annorlunda vardag

korsholm.

Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar.

22.4.2020 kl. 15:29

Mycket är annorlunda, men mycket fungerar också ungefär som förut, konstaterar Leif Galls om diakoniarbetarnas vardag under coronakrisen.

– Det jag märkte snabbt var att det blev större tryck på barnfamiljerna, säger han.

När barnen är hemma går det åt mer mat. Fler barnfamiljer tar nu kontakt med diakonin, behoven är större än vanligt.

I Replot och Kvevlax har mathjälpen fortsatt utan avbrott under coronakrisen.

– Och mat har vi nog fått, idag sitter jag här med flera lådor bröd, säger Nina Andrén.

I Smedsby och Solf stängde matutdelningen de första veckorna, men har nu öppnat igen.

– Det var tur att vi fick igång mathjälpen igen, den behövs verkligen, säger Gun-Lis Landgärds.

På olika sätt har matutdelningarna fått anpassa sig till rådande begränsningar: med färdigpackade matkassar, färre människor på en gång, genom att flytta utdelning utomhus. Inga av de frivilliga som är över 70 år får delta.

Men på mindre orter där alla känner alla kan tröskeln att komma till en matutdelning vara hög. Hanna-Maria Hakala berättar att de i Korsholm försöker sprida budet att de gärna tar emot kassar med torrvaror att dela ut.

Telefonerna går varma

– Vi finns här. Folk kan ringa om de vill prata av sig en stund, om de bara har behov av att få lite variation i vardagen. Man behöver inte ha något problem för att ringa, säger Hanna-Maria Hakala.

Diakonimottagningen är stängd, men diakonerna tar emot enligt tidsbeställning. Allt man vänder sig med till diakonin hålls inom fyra väggar.

Diakonerna i Korsholm håller regelbunden telefonkontakt med sina klienter. Till de grupper som brukar samlas har de skickat brev med lite pyssel och knep och knåp. Födelsedagsuppvaktningar ersätts med brev och telefonsamtal.

Även hos Gun-Lis Landgärds i Solf går telefonen varm. Hon ringer mycket till äldre församlingsbor, och till dem som brukar delta i församlingens grupper.

– Och jag uppmanar dem att ringa andra som brukar vara med i grupperna.

Hon får också samtal från människor som mår psykiskt dåligt och behöver någon att prata med.

Nina Andrén berättar att hon försökt ordna med telefonvänner åt människor som hon vet är ensamma. I Kvevlax startades tillsammans med Röda korset en grupp för att förena dem som vill hjälpa till med dem som behöver hjälp. Via den har människor erbjudit dig att sköta apoteks- eller butiksärenden. Ännu har efterfrågan inte varit så stor.

– Jag tror det finns beredskap för mera än vad vi behövt hittills, säger Nina Andrén.

– Ute på landet fungerar nog den här grannhjälpen, säger Gun-Lis Landgärds. Det är många som vaknar till och gärna vill hjälpa och dra ett strå till stacken.

I Replot bildades ganska snabbt en frivilliggrupp när människor bjöd in sina vänner till en Facebook-grupp och frågade sig: Vad behöver vi göra nu?

När några gubbar i församlingen ville bidra med något konstaterade Leif Galls att församlingen gärna skulle ha ett lager diakonived för eventuella strömavbrott.

– Sagt och gjort, vi har nu haft vedtalko. Det gör ingenting att vi är tio-femton gubbar i skogen med inte två, utan femtio meters, avstånd. Jag lovade att jag bjuder på kaffe sen när vi får vara på samma ställe.

Digital församling når inte alla

I en liten församling är alla delaktiga i arbetet som görs: även diakoniarbetaren får lära sig om videogudstjänster. Leif Galls berättar att han också följt med vad andras strömmade gudstjänster.

– Det har varit helt härliga grejer. Ibland har prästen varit upp och ner och ibland har man inte hört något och en präst såg man bara näsborrarna på.

Men när församlingens verksamhet flyttar ut till webben och sociala medier går många äldre, de som annars går i gudstjänsterna och kommer på samlingar, miste om den, konstaterar Nina Andrén.

– Det är en stor grupp som inte har tillgång, inte bara äldre utan också de mindre bemedlade, säger Gun-Lis Landgärds. De som annars är utanför blir ju ännu mer utanför nu.

En viktig uppgift är att ingjuta hopp i människor som känner sig ensamma och utelämnade. Medan familjerna också kan hitta de positiva sidorna med mer tillsammanstid, drabbas de som är ensamma ännu mer.

– Alla människor behöver få möta en annan människas blick varje dag. Så det kan hända att vi klarar coronaviruset, men jag tror vi kommer att få se mera av psykiskt lidande, säger Gun-Lis.

Det värsta framför?

Det är många som nu har eller kommer att få ansträngd ekonomi, konstaterar Sandra Mörk. Om det kommer till den punkten att pengarna inte räcker till att betala alla räkningar i tid hoppas hon att människor orkar ta tag i det, trots den påfrestande situationen.

Ta det lugnt men ta tag i det genast, är hennes råd. Ring och förhandla om förfallodagen, för att undvika påminnelseavgifter och räntor.

– Om det känns svårt: sök hjälp för att få stöd i att lösa den ekonomiska situationen så fort som möjligt. De flesta ber om hjälp först när skulderna blivit stora.

Diakonin och skuldrådgivningen med flera kan hjälpa.

– Jag tror också att vi inte har sett slutet på det här, säger Nina Andrén.

Det är först när det gått en tid som uteblivna löner kommer att börja kännas av ordentligt.

Även om viruset så småningom ger med sig tror Gun-Lis Landgärds att diakonin har många månader med mycket arbete framför sig.

– Vi får nog kavla upp ärmarna, dra på oss ullsockorna och vara beredda på att jobba hårt de kommande månaderna.

Livet tar inte paus på grund av corona och de vanliga utmaningarna finns kvar.

– De vanliga problemen kvarstår ju, de som vi jobbar med inom diakonin hela tiden, säger Gun-Lis. Vi kan ju inte lägga dem åt sidan och bara prata corona. Det har gjort att vi måste arbeta på ett annat sätt, men grundproblemen kvarstår ju. Våra klienter behöver få den hjälp vi kan ge på något vis i alla fall.



Kontakta diakonin i Korsholms församlingar

Funderar du på hur du kan bidra till diakonins arbete – med din tid, en matkasse, eller något annat? Kontakta diakoniarbetarna i din församling! De finns också där om du behöver du stöd eller bara vill prata med någon.

Korsholm: Hanna-Maria Hakala 044 322 6707, Sandra Mörk 044 356 0530

Kvevlax: Nina Andrén 0440 462 312

Replot: Leif Galls 044 352 0156

Solf: Gun-Lis Landgärds 050 541 4740

Matkassar delas ut:

Torsdagar klockan 14 vid Smedsby församlingsgård.

Torsdagar klockan 17.30–18 på Stundarsvägen 1 i Solf.

Tisdagar i drängstugan i Kvevlax, med tidsbokning. Kontakta Nina Andrén på tfn 0440462312.

Emelie Wikblad

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21