Gunvor Haddas beskriver i sin kolumn hur coronaviruset orsakar omställningar i de församlingsanställdas arbetsrutiner.

Vi får förlita oss på att det ordnar sig, trots vår brist på kontroll

Borgå.

"Vad betyder alla restriktioner för dig som människa den närmaste tiden? Gator och torg står tomma."

25.3.2020 kl. 22:16

Sedan Torsdagen den 12 mars har oron infunnit sig på riktigt över coronavirusets framfart. Hur ska vi förhålla oss? Vi måste reagera och vad ska vi i församlingen lägga för information på vår Facebooksida och vår webbsida?

Frågorna var många och vi dryftade dem med vår kyrkoherde. Då satte han sig på sitt rum och ville vara ostörd för att få koncentrera sig på texten vi skulle lägga ut på våra medier innan vi gick hem för dagen. Det kändes verkligen bra. Att kunna lita på att vår ledare tar sitt ansvar i en svår situation, och inte anser att man är hysterisk och överdriver oron över smittan.

Vi fick ut info till alla, personal, förtroendevalda och medlemmar, via alla medier och gick hem från jobbet. Under kvällen hade läget förvärrats och på fredagen var det dags att uppdatera alla medier igen om att alla evenemang förutom högmässan är avbokade.

Det var dags att sätta upp lappar på dörrarna till församlingshemmet om att huset är stängt och göra nya annonser för att informera alla att allt är inhiberat.

Efter regeringens presskonferens på måndagen kom ytterligare restriktioner: undantagstillstånd råder i landet. Högmässan blev en strömmad gudstjänst bakom stängda dörrar.

Vad betyder alla restriktioner för dig som människa den närmaste tiden?

Gator och torg är tomma. Du får inte gå ut med dina vänner eller samlas om ni är flera än tio. Alla över 70 år ska undvika att träffa andra. Detta har inte hänt i Finland och världen förut. Länder stänger gränser och vi sitter i våra hem, somliga i karantän.

Det som också får en att fundera är hur man gör vid en begravning av en anhörig. Ett dop och en vigsel kan man skjuta upp men en begravning ska hållas så fort som möjligt. Nu får endast de allra närmaste anhöriga delta. Vem ska få komma? Vem ska man neka? Hur kan man neka en medmänniska att ta avsked från sin vän eller sin morfar?

Nej – jag vill inte råka ut för en sådan situation. Tänk om det vore min mamma och jag och mina systrars familjer blev tvungna att välja vem av oss som får närvara. Skulle bara vi systrar gå utan våra familjer? Hur skulle det se ut? Min mammas systrar skulle inte heller vilja vara bortmotade från detta och knappast hennes vänner heller. Gå inte och dö nu, mamma!

En lösning är att man kremerar den avlidna och väntar med att jordfästa sin nära tills pandemin är över. Människor vill och måste få ta ett sista avsked av varandra.

Trots att det nu råder osäkerhet i världen och vi inte har kontroll över den rådande situationen får vi förlita oss på att det ordnar sig. Med vägledning av ansvarsfulla ledare och med Gud som bär både oss och vår framtid.

Gunvor Haddas är informationssekreterare i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Gunvor Haddas

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29