– November är mörkt. Så här års har vi inte så många fester och vardagen känns allvarstyngd. Jag tror att vi saknar ljuset, och jag tycker inte att det är så illa att vi väntar redan nu. Det säger något om vår längtan, säger Ulla Oinonen.
Hon är präst och jobbar just nu som informatör i Malms församling i Helsingfors. Hon är en julälskare sedan många år, och det är speciellt väntan hon gillar.
– Det är lite samma sak som inför resor, man kan njuta av dem redan före.
Hon tror inte att vi bygger upp för stora förväntningar som riskerar att göra oss besvikna om vi väntat på eller förberett julen i ett par månader.
– Jag tror att det är lite tvärtom.Om vi tänker oss att allt ska hända under julen, att det är då vi äter alla godsakerna, dricker glöggen och bakar pepparkakorna så kan besvikelsen vara ganska stor om något händer som gör att planerna inte håller.
Hon talar varmt för att göra saker när man känner för det och om stämningen är den rätta, i motsats till att ständigt titta i kalendern.
– Om vi känner att vi vill och har tid att baka pepparkakor i november så varför inte?
– Med julkorten ger jag mig alltid möjligheten att låta bli om jag inte har några roliga idéer. Vissa saker måste man göra inför jul, men jag strävar efter att det inte ska vara så pliktfyllt.
Att vänta som ett barn
Ulla Oinonen har funderat över varför väntan på julen var så fin som barn.
– Det var en kravlös väntan som inte hade något att göra med att man borde städa eller skaffa julklappar. Jag vill försöka hitta samma slags förväntan nu.
Marknadskrafterna är starka, men vi kan försöka att inte ta så allvarligt på dem anser hon.
– Kanske vi kan ge oss hän tillsammans med barnen när de bläddrar i leksakskatalogen, utan att vara så pedagogiska just då. Barnet förväntar sig knappast ändå ett berg av klappar på julafton.
Det som butikerna dukar upp kan vi se mera som en fest för ögat, utan att nödvändigtvis köpa.
– Det kan bli ett sätt att inte låta marknadskrafterna styra om vi känner ångest eller glädje inför jul.
En mer ekologisk jul försöker hon själv eftersträva genom att inte skaffa så mycket nya dekorationer, satsa på ekologisk skinka och minska antalet klappar.
Varför provocerande?
Ulla Oinonen har också funderat över varför vissa provoceras av tidiga julförberedelser.
– Jag har funderat om det har med religionen och kyrkoåret att göra att många anser att julen inte får inledas före advent. Kyrkoåret ger oss en trevlig rytm, men om man tänker på den heliga familjens första jul så tror jag ju inte att de dekorerade eller att Maria bakade pepparkakor vid någon bestämd tidpunkt. Det är inte religionens kärna.
– Om någon börjar vänta tidigt på julen så går det egentligen inte ut över någon annan.
Om väntan får råda under en längre tid kan det bädda för en lugnare takt.
– Då är vi kanske mer beredda att ta emot julens budskap.
